Okej, so here we go again.
Efter Manchester City och Paris Saint-Germain – som ägs av oljemiljardärer i Abu Dhabi respektive Qatar – är turen alltså kommen till Newcastle United. I förra veckan spikades till slut den segslitna affären sedan Premier league-ledningen sagt ja, vilket blev startskottet på ett utdraget och storskaligt firande på gator och torg och runt hemmaborgen St James' Park.
Fansen, "The Toon Army", gick bananas och vittrar nu något så sällsynt som framgång efter en 65 år lång tillvaro mestadels präglad av jämmer, elände och lidande.
Inte sedan "Mags" sparkade hem FA-cupen säsongen 1954-55 har klubben vunnit någonting av egentligt värde (förutom några seriesegrar i andradivisionen).
Ett par namnteckningar på papper förändrade allt. Över en natt blev utskällda, hånade och misskötta Newcastle en av världens rikaste klubbar.
Så kan det gå när nye ägaren råkar vara Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman och råkar ha stenrika fondbolaget Saudiska Public Investment Fond (PIF) i bakfickan.
Köpet blev, naturligtvis, enormt kritiserat på brittiska öarna och affären hann dras några varv på högsta politiska nivå innan den till slut klubbades igenom. Storbritanniens premiärminister Boris Johnson bearbetades av saudierna, trots att fotbollsvännen "BJ" generat försökte förklara att han som politiker inte kunde kliva in och köra över fotbollsligan.
Hemma på Arabiska halvön är man inte lika noga med sånt där demokratitjafs.
Efter (statsunderstödda?) mordet på journalisten Jamal Khashoggi i oktober 2018 riktades världens strålkastarljus mot Mohammed bin Salman och hans undersåtar. Då hade det oljerika landet redan tidigare fått motta tung kritik för ett ledarskap som gått hand i hand av godtyckliga domar, förföljelse av oliktänkande, fängslande av journalister och åsidosatta regler kring jämställdhet och annat som vi här hemma oftast tar för givet.
En av de mest kritiska rösterna till PIF:s övertagande tillhör Hatice Cengiz, änkan efter mördade Khashoggi.
Hon vädjade till fotbollsligan att stoppa affären, att inte låta Saudiarabien tvätta sitt blodfläckade rykte genom att köpa populära idrottsklubbar.
"Det är så hemskt att läsa att pengar återigen blivit viktigare än rättvisa", twittrade änkan i torsdags.
Och det finns fler som är arga och upprörda.
19 ligaklubbar har protesterat och menar att ligans goda namn svärtats ned genom affären.
I Newcastle är många å andra sidan till stora delar lättade och lyckliga över att hårt kritiserade ägaren Mike Ashley äntligen tagit sitt pick och pack och dragit. Enligt brittiska uppgifter i media med motsvarande närmare 3,5 nya miljarder kronor i plånboken.
Ligaspelet har förresten inte inletts särskilt lysande vilket naturligtvis bidragit till Ashleys impopularitet. Efter sju matcher parkerar Newcastle näst sist i ligan och man är utan seger.
Nu räknar alla med en massiv storstädning i och runt truppen. Managern Steve Bruce lär få kicken inom kort och högst troligt är det tack och adjö för svenske landslagsbacken Emil Krafth som knappt fått någon speltid alls i höst.
Själv får jag en dålig smak i munnen av den här sortens affärer och världssamfundet borde definitivt kräva mer av skurkarna än att bara passivt applådera deras sportswashing i nordöstra hörnet av England.