Kris eller inte? Tja, det beror på vem du frågar.
Publiken lyser fortfarande med sin frånvaro och de allra flesta elitklubbar i Sverige är helt beroende av statligt stöd. Samtidigt fortsätter köpfesten, kanske inte på samma hysteriska nivå som under normala förhållanden, men ändå.
Hockeylagen i SHL och allsvenskan har rustat på ett sätt som jag inte trodde var möjligt under en period av permitteringar och konkurshot. Fotbollsfolket har lidit svårt under pandemin, men har ändå lyckats skaka fram pengar till stjärnvärvningar. Inte alla men några - till och med såna (läs: IFK Göteborg) som även med feta publikintäkter hade fått svårt att få ihop ekonomin.
Ja, jag bara frågar.
Samma sak i Europa, där de rikaste klubbarna förvisso inte är lika beroende av biljettintäkter som sina fattigare kusiner längre norrut. Real Madrid, Juventus, Bayern München, Barcelona, samt en knippe lag från brittiska öarna har medel att ta av även i kristider.
Ett exempel:
Franske superstjärnan Kylian Mbappé har enligt mediauppgifter meddelat Paris SG att han vill lämna klubben nästa sommar, något som kan utlösa ett "miljardkrig" mellan snorrika europeiska storlag som alla vill lägga vantarna på den vindsnabbe anfallaren och är beredda att betala det skyhöga priset.
Spanska AS påstår att just Real Madrid ligger närmast Mbappés underskrift, vilket kanske inte är så förvånande med tanke på tränaren Zinedine Zidanes planer på att bygga nytt i den spanska huvudstaden och att 21-åringen tidigare uttryckt sin beundran för sin landsman "Zizou".
Dalande (och krånglande) stjärnor som Gareth Bale och Marcelo är på väg bort, och blomstrande underbarn som Rennes 17-åring Eduardo Camavinga och Dortmunds succénorrman Erling Haaland som sprutat in mål för Salzburg och Borussia Dortmund det senaste året ska vara på g till "Marängerna".
Pengar är, som ni säkert förstår, no problemas.
En snabbtur över Atlanten bekräftar bilden av att pandemi och sinande kassakistor nödvändigtvis inte behöver hänga ihop. Vi har på sistone fått läsa om kontraktskrivningar inom de stora amerikanska proffsligorna som gett tunga guldtillskott hos överlyckliga atleter.
Så sent som häromdagen nåddes vi av nyheten att 27-årige backen Jonas Brodin från Karlstad signerat ett jättekontrakt med NHL-laget Minnesota Wild. Värdet: Hiskeliga 370 miljoner över sju år.
Låter det som mycket pengar? Då ska ni veta att värmlänningen "bara" är den femte bäst betalde svenske backen i ligan, enligt Aftonbladet.
Här hemma behöver vi inte fundera kring summor i den storleksordningen, snarare rättvisan i hur monetära medel fördelas.
Den ojämlika idrotten har titt som tätt förts upp på dagordningen, inte minst efter de alltmer högljudda protesterna från främst hockey- och fotbollstjejerna på landslagsnivå. Vi talar om högst rimliga påpekanden, naturligtvis, men det finns en tröghet bland de styrande i förbunden som både skaver och känns minst sagt stötande.
Ni minns säkert Damkronornas landslagsbojkott förra året och hur uselt den behandlades av ledningen.
Det är obegripligt att det ska behöva ta så lång tid för herrarna (jo, vi har fortfarande rejäla gubbstyren) i förbunden att jämna ut orättvisorna. Andra länder i vår omedelbara närhet har kommit mycket längre i det här ämnet och landslagsspel sker i flera fall på samma villkor vad gäller lönesättning. Fast även där finns det givetvis fortfarande mycket att göra.