Eller varför inte begåvning?
Vissa av oss saknar dessvärre den där medfödda talangen medan andra tycks ha fått obegränsade mängder av det som ärvda genbanken har att erbjuda den lilla tjej eller kille som för första gången ser dagens ljus.
Den betyder naturligtvis inte allt, självfallet inte, men vägen till toppen både känns och blir förmodligen lite lättare för den talangfulle än för den som inte välsignats med lika stor fallenhet för idrott. Lyckligtvis finns det många toppatleter som sluggat sig fram till eliten, trots att man inte gavs särskilt stora möjligheter i unga år. "Late bloomers" är ju ett välkänt begrepp inom idrottsvärlden.
Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson – två megaikoner inom svensk fotboll – gjorde exempelvis inte mycket väsen av sig i ungdomsåren och landslagsspel var det inte tal om i början av karriärerna. Ett stenhårt argument för att man ska vara ytterst försiktig med elitsatsning och påföljande utslagning i alltför tidig ålder.
Jag tänkte för egen del att jag säkert var en late bloomer, men nånstans i 35-årsåldern (och spel med KFUM Trix rätt långt från de stora fotbollsscenerna) insåg jag till slut att den här vissna blomman aldrig skulle slå ut. Polletten ramlade ned, typ.
Säkert fanns det andra aspekter än just de fotbollsmässiga som spelade in; träningsviljan, sunda levernet, mental styrka och järnvilja var fina ambitioner i teorin men inte lika aktuella IRL.
Förmodligen var det si och så med talangen dessutom.
En som definitivt sitter på en grandios portion talang är IFK Norrköpings Ísak Bergmann Jóhannesson. "Peking" var ju bara en av många klubbar som jagade det isländska löftet från Akranes och efter försiktig matchning förra säsongen har Ísak den här sommaren fått visa upp en hel del go´bitar från sitt redan breda register.
Här har vi en grabb som föddes med fotboll i blodet. Pappa Johannes "Joey" Gudjonsson var proffs i Belgien och England (där Ísak förresten föddes 2003 i Sutton Coldfield utanför Birmingham) och pappas bröder var såväl professionella fotbollsspelare och landslagsmän för Island.
I en intervju med Dplay i förra veckan berättade Bergmann Jóhannesson om sitt påbrå, förväntningarna, ambitionerna och drömmarna.
Allra mest imponerades man av mentaliteten hos tonåringen. Ingenting lämnas åt slumpen för att ta Ísak så långt det bara går.
Han berättade att han redan som tolvåring bestämde sig för att inte äta onyttiga saker, utan att i stället ta hand om sin kropp för att få till "den där extra procenten" på fotbollsplanen och förhoppningsvis föra honom till ännu större äventyr än det han upplever just nu på Östgötaporten.
Men han pratade också om något annat som etsade sig fast hos tittarna. Nämligen vikten av att vara en bra människa.
"Om man inte är en bra människa, vad är man då...? frågade han rakt ut.
Det var en pricksäker iakttagelse i en tid då egoismen många gånger ses som en tillgång snarare än någonting man ska tala tyst om. IFK-stjärnan sitter visserligen på en osedvanligt stor talang, men han tänker inte glömma bort vem han är, vad han kommer ifrån – och vad han vill bli.
Det var en befriande och heltigenom uppriktigt kommentar. Självklar och ren.
Ingenting talar emot att han kommer att lyckas med sitt fotbollsspelande eller det där andra. Vi är många som nyfiket kommer att följa Ísak Bergmann Jóhannesson i allsvenskan den närmaste tiden.