Toni Prostran hade chansen att ta delfinerna vidare, men kroatens värdering i matchens absolut döende sekunder var inte alls bra.
Han såg en möjlighet, testade med en trepoängare, trots att det hade räckt med två, bommade och så var den säsongen över.
Lite mer kyla, lite mer smartness och Dolphins hade fått fira istället.
Men det är egentligen rätt osannolikt att det ens blev så spännande. Uppsala kändes starkare matchen igenom och hemmalaget hängde endast med tack vare sanslösa individuella prestationer av framför allt Joakim Kjellbom och Mikael Lindquist.
Hade någon inför säsongen sagt att Dolphins skulle ryka i kvarten så hade det känts som att, ja det är ungefär så bra de är, men efter den säsongen laget gjort där de ledde serien i stort sett hela vintern och sedan blev omsprungna i sista omgången så känns det som en riktigt stor missräkning.
Inget fiasko men en riktigt stor missräkning.
Laget pallade inte riktigt för trycket när det väl gällde. Att glänsa i grundserien är en sak, att göra det i slutspelet en helt annan.
Surt för Lasse Johansson, som inte vet om han kommer fortsätta som coach i klubben, desto roligare för Kelly Grant.
Lasse fick pris som årets coach innan matchen, men Kelly visade att gammal är äldst och att knäppa Dolphins på näsan i hemmaborgen måste vara en av hans skönaste segrar i karriären. Speciellt med tanke på säsongen som varit där han varit kraftigt ifrågasatt i Uppsala och var nära att få lämna.
Det är bara att lyfta på hatten.