Öppen gata mot ettan

En match.
Det är vad som skiljer IBF Norrköping från spel i division 1 nästa säsong.
Så högt upp i seriesystemet har ett innebandylag från Norrköping aldrig spelat.
Om en knapp vecka kan det historiska steget tas.
- Jag tror inte ens att det har varit nära någon gång tidigare. Det var väl i såna fall på Hageby-tiden, funderade Erik "Kulan" Nilsson.

Seger räcker
Ett hinder - Trosa Edanö - återstår på vägen. Det räcker med seger där för att IBF ska ta steget upp.
Man har en poäng mer än Tranås och samtidigt 17 plusmål att gå på.
Dessutom har smålänningarna Kungsör kvar att möta på bortaplan, ett på papperet starkare motstånd än Trosa Edanö.
- Det ska mycket till för att Tranås ska klara det, trodde "Kulan".
Frågan är hur IBF Norrköping egentligen skulle klara sig i "ettan" med dagens manskap?
- Med den trupp vi har nu så skulle vi nog lyckas hålla oss kvar. Vi har fått ihop laget bra jämfört med förra säsongen, rutin blandat med lite yngre spelare.
Tre av våra fyra backar är ju juniorer, sa hemmatränaren Lino Ferrari belåtet.

Komiskt på bänken
Säsongens sista hemmamatch mot Wasahus -73 blev en enda lång transportsträcka för IBF:s del.
Tabelljumbon kom till Mässhallen med sex (!) utespelare. IBF gick runt på mer än dubbelt så många spelare.
Matchen kändes i stort sett avgjord - innan den ens hade börjat.
Det såg smått komiskt ut med en (1) spelare och en ledare sittandes på bortalagets bänk, medan IBF-spelarna fick trängas ordentligt på sin.
Någon underskattning var det heller aldrig tal om. Första målet kom redan efter 32 sekunder, och när första perioden var färdigspelad så stod det 6-0 till IBF.
Efter 27 minuter lyste siffrorna 10-0 på resultattavlan.
Sekvensen när IBF gjorde två mål i ett och samma box play (!) var talande för matchen som helhet.
Det var ren och skär överkörning.
- Inför tredje perioden sa jag till grabbarna att det gällde att hålla tätt bakåt. Framåt fanns det bara en sak, och det var att göra mål, sa Lino Ferrari.
Och mål, det gjorde man. Slakten stannade till slut vid 18-2.

Alla producerade
Men utöver målkalaset - och ett par, tre riktigt tjusiga hemmamål - så var det ingen vidare match spelmässigt sett. Det var en dag på jobbet, varken mer eller mindre.
- Det var svårt att få upp tempot när de backade hem, förklarade Lino
Ferrari som ändå var nöjd med sitt lags insats.
Mest nöjd var han över det faktum att alla tre formationer producerade framåt, något som lovar gott inför framtiden.
Martin Putzén blev utsedd till bästa hemmaspelare, men det priset kunde lika gärna ha gått till Christoffer Kirch, Jonas Lundmark, Kenneth Eriksson,
Mattias Sjödin... ja, till vem som helst. Det var jämnt överlag.
På lördag kan dessa spelare ta klivet upp i division 1.
Ett kliv som i såna fall blir historiskt.