Det är fem år sedan han för evigt sköt sig in i hjärtat hos alla IFK-supportrar när han skickade "Peking" upp i allsvenskan igen.
Ett par säsonger senare fick den då 19-årige Nyman sitt allsvenska genombrott när han spottade in åtta mål och sedan belönades med en plats på landslagets januariturné.
Då pekade allting uppåt, men vägen till toppen är sällan spikrak och det har "Totte" fått känna av.
Skador, tuff konkurrens och ett sjunkande målsnitt har gjort att utvecklingen stannat av en aning.
De senaste åren har Nyman istället fått se anfallskollega efter anfallskollega först lyfta och sedan lämna för större uppgifter.
Imad Khalili, Gunnar Heidar Thorvaldsson, Isaac Kiese Thelin och Alhaji Kamara har alla gett sig av på nya äventyr efter övertygande insatser i IFK-dressen.
Men Nyman är inte den som misströstar.
– Jag fick en fråga om jag var avundsjuk, men det har jag aldrig varit. Jag känner mer glädje, säger 22-åringen som har knutit näven, kämpat på och väntat på sin chans.
Och kanske är det hans tur att blomma ut i fullo nu.
Starten på den här säsongen tyder i alla fall på det.
När Alhaji Kamara hastigt och lustigt lämnade för spel i Malaysia var Nyman helt plötsligt given i anfallet och det förtroendet har han förvaltat väl.
"Totte" är redan uppe i samma antal mål som han gjorde i fjol, fyra stycken, och då har det bara gått sju omgångar.
Varför det lossnat vet han inte riktigt.
– Det är en bra fråga. Bollen har gått in, svårare än så är det inte. Det är konstigt med fotboll, när du har självförtroende så känns det som att allt går vägen, oavsett om det är en dribbling eller skott, och har du inte självförtroende så går det mer emot dig. Just nu känner jag att jag har självförtroendet och då vågar man lite mer, säger han.
Samtidigt poängterar han att hans mål är resultatet av att laget spelat bra också.
– Nu har vi ett annat passningsspel på motståndarnas planhalva och då kan man vila lite med bollen också. Det blir lite lättare och lite skönare, samtidigt som det är jäkligt kul att lira.
Du har alltid varit en spelare som springer otroligt mycket. Blir du aldrig trött?
– Jag vet inte. Mot Åtvidaberg så kände jag mig inte ett dugg trött ute på planen, men när domaren hade blåst av och jag gick in omklädningsrummet så var jag helt förstörd. Jag tycker själv att det är skitkonstigt, men på planen blir det ett annat tänk och då känner man inte av det, säger han.