Förkrossande 97–70 var Dolphins sjunde raka seger hemma i SM-slutspelet.
Den minsta segermarginalen i Stadium arena? Tio poäng, i den andra kvartsfinalen mot Köping.
Mycket har jag skrivit om Dolphins i krönikorna under det här slutspelet, och mellan hyllningarna har det blivit ett och annat kritiskt ord om att inte alla nyckelspelare lyckats leverera, men det finns också saker som inte hackats ned på tangentbordet.
Orden slitna, otillräckliga eller uppgivna har aldrig använts.
Desto flitigare förekommande: styrkebesked, trygghet och tillit.
Vi lägger till fräscha, formtoppade och uppumpade.
Med en gränslös dos av självförtroende.
Uppvisningen i den tredje finalen var galen.
Före paus, när matchen avgjordes, missade hemmalaget inte ett enda tvåpoängsskott, bara ett straffkast och träffade rätt med vartannat trepoängsskott.
Det var synd om Södertälje.
Grundseriens etta gjorde en hygglig halvlek – och låg under med 26 poäng.
Det finns ingenting, skriver nada, som talar för att Dolphins ska bränna den här matchbollen på lördag och ännu mindre att Södertälje ska vända den här finalserien.
Guldfavoriten har varit totalt chanslös, och det är egentligen rätt obegripligt hur det varit så ojämnt.
Mikko Riipinen har verkligen fått spelartruppen att dra åt samma håll, att tro på att hans väg är den rätta. Ett mer harmoniskt lag, även när det varit lite motigt, var länge sedan jag upplevde. Inga mörka blickar mot den som missar, bara uppmuntrande ord.
Fingertoppskänsla med värvningar, ett antal händelser – Dolphins-ikonerna Kelly Grants och Jeff Taylors hastiga bortgångar, de otäcka hjärnskakningarna på Kamau Stokes och Phil Carr samt Tyler Flacks avslitna hälsena – har blivit en knuten näve i fickan för det här laget.
Inget annat lag har heller en sjätte man att kasta in i Felix Terins kaliber. Redan före paus hade han satt 14 poäng från bänken. Oavsett vem som tar över det svenska herrlandslaget vore det ett grovt tjänstefel att inte ta ut 23-åringen som varit en av hela slutspelets bästa.
En spelare med det skottet, snabba fötterna och tuffa skallen måste åtminstone få en chans där.
Det är i alla fall min åsikt.
Blir Mikko Riipinen förbundskapten är han definitivt där.
1980, 1998, 2010, 2012 och 2018.
På lördag får Norrköping Dolphins herrar fira det sjätte guldet.
Efter en helt odramatisk finalserie.
Vem hade trott det?
...och så delades priset till "Årets guard" ut samma dag som den tredje finalen. Det gick till – Marek Klassen. Kanadensaren har inte spelat sedan hans Borås åkte ut i kvartsfinal mot Nässjö.
Jo, jag vet att valen görs efter grundserien men trovärdigheten känns som noll. Eller vad tycker ni?