– Jag var jättenervös, men när jag träffade grabbarna innan släppte det. Tänk att varje gång man går till ishallen få se sin tröja hänga över Västra Stå, säger Jimmie.
Ni kanske minns den tuffe och framgångsrika centern i Vita Hästens A-lag (åren 1999-2002) men man måste också komma ihåg att Jimmie redan som 7-åring började i just Hästens ungdomsverksamhet. Pappa Sven var ju under många år framgångsrik spelare (center också han) och blev sedermera även tränare för klubben.
Men redan som 15-åring lämnade Jimmie Norrköping för att gå på ishockeygymnasiet i Södertälje men kom tillbaka. Efter Hästen-åren blev det sedan en flytt till Skellefteå, där Jimmie stannade i fyra säsonger innan han 2005-2006 drog på sig Leksands tröja. En ganska infekterad övergång där många supportrar menade att Jimmie valde Leksand bara för pengarna.
2006 återvände dock Jimmie till Skellefteå och stannade kvar där ända till 2014, då han tog beslutet att flytta över Bottenhavet till St. Petersburg och den ryska ligan. Två säsonger blev det men 2015 var han tillbaka i den svart-gula Skellefteå-dräkten.
– Skellefteå är klubben i mitt hjärta, sa också Jimmie i sitt tal i samband med tröjhissningen men glömde inte heller berätta vad Vita Hästen betytt för honom under uppväxten.
812 matcher har han gjort för Skellefteå och varit i hela sex SM-finaler, varav två har givit guld. Jimmie har också både OS-silver (2014), VM-guld (2013) samt har vunnit både Guldpucken (2013 som årets spelare i svensk ishockey) samt Peter Forsberg Trophy.
Skador i hälsenan och vadmuskeln gjorde att han efter säsongen 2019 bestämde sig för att lägga skridskorna på hyllan.
– Jag kände mig ganska nöjd då, hade fått ut så mycket av ishockeyn genom åren och visste inte om jag skulle bli helt återställd och kunna spela på toppnivå igen.
Jag vet att Vita Hästen bland annat försökte ”få hem” Jimmie efter hans skadeperiod, men han valde att stanna kvar i norr, där han i dag är delägare i tre padelhallar i Skellefteå, Lycksele och Vännäs, samt har gått och blivit travbiten.
– Hästsporten ger mig puls och adrenalin, säger Jimmy.
Förra lördagen gjorde för övrigt den häst han är delägare i, Olly Håleryd, debut på V 75 med Ove A Lindqvist i sulkyn. Hästen var favoritspelad hos många (bland annat hos undertecknad) men fick nöja sig med en andraplats den här gången. Men en blivande topphäst är nog i vardande.
De flesta som känner Jimmie vet att vi talar om en mycket tuff ishockeyspelare som ogärna stod på förlorarens sida. Nu har gamle stjärnspelaren Sanny Lindström skrivit en krönika i Expressen där han just nämner Jimmie och hans tuffa attityd.
”Det var Jimmie som sa att han hellre vinner på fusk – än förlorar ärligt. Jag kan faktiskt respektera honom för att han i alla fall inte hymlade om det”, skriver Sanny.
Sannys krönika handlade om just ”filmning”, vilket blivit höstens snackis inom elitserien. Efter varje omgång, nästan i alla fall, har minst en spelare i lagen blivit dömd i efterhand för ”diving” som det så fint heter i hockeykretsar. I nästan samtliga fall har disciplinnämnden utdömt 5.000 kr i böter, ett straff som bara är ”kaffepengar” för spelare som tjänar upp till 200.000 kr i månaden! Naturligtvis måste man ta till tuffare straff i framtiden, så ”filmningarna” upphör.
Läste en annan artikel – fast i Aftonbladet – skriven av den f d IFK Göteborgs-spelaren Pontus Wernbloom för ett par veckor sedan. Den handlade om svensk fotbolls största ”grisar” enligt Wernbloom.
I topp på den listan hittar vi IFK Norrköpings återbördade stjärna, Arnór Sigurdsson, 23, som lånats ”hem” från ryska CSKA Moskva.
Så här skriver Wernbloom om Arnór:
”Kanske den bästa spelaren i allsvenskan, men också den största grisen”.
Jag vet inte riktigt hur Wernbloom kan bedöma Arnórs uppträdande på planerna när han sitter där på läktaren (han lade av 14 juli 2021!). Att han längre ner på tio-i-topp-listan plitat ner namn som Sebastian Larsson, AIK, Anders Christiansen, Malmö FF och Magnus Ericsson, Djurgården, kan jag kanske mer förstå då det är spelare som Pontus själv spelat mot i allsvenskan.
Jag har själv sett Pontus Wernbloom spela på IFK Göteborgs mittfält under många säsonger och alltid haft uppfattningen att Pontus är en riktigt ful och ”grisig” spelare. Så nog känns det som om han själv är ”ärkegrisen”…