Noll till hundra på en sekund
Ett monster har vaknat efter vintersömnen hemma i Svärtinge.Ett vidunder, stark som 1 300 hästar.Ett kraftpaket som bara kan tämjas av en 37-årig Svärtingebo som heter Jimmy Ålund.- Känslan kan inte beskrivas, den måste upplevas, säger Europas snabbaste Pro Stock-förare.
Kalle Hrupa, Petter Greborn och Björn Fredriksson ingår i Jimmy Ålunds team. Deras medverkan är nödvändig för att Jimmy ska lyckas.
Foto:
Kommande helg samlas vrålande åk från hela Europa för säsongens första dragracing-fest i England.
Racingsäsongen börjar - och slutar - på Santa Pod Raceway.
Jimmy och "hans" team, polarna Petter Greborn, Björn Fredin och Kalle Hrupa har gjort förarbetet och det är sannerligen inte lite.
- Familjen tycker man håller på för mycket, förklarar Jimmy med ett snett leende.
På lördag är det examen. Då ska bilen, med Jimmy Ålund bakom ratten, explodera i ett högst sju sekunder långt crescendo.
Man kan skryta med att ingen i vår världsdel någonsin kört fortare än Jimmy.
Hans tid från förra säsongen, 6,899/322,1 km/h är gällande europarekord.
Fast nu vill man helst att det ska gå ännu fortare i helgen. Annars finns där någon annan i bilen bredvid som vill snuva östgötarna på både titel (regerande europamästare) och rekord.
- En sån här bil blir ju aldrig "klar". Det är ett ständigt arbete som pågår och vi har bytt flera komponenter i bilen sedan förra säsongen, bakfjädrar (i titan!), växellåda och koppling bland annat.
Folkbladets utsända får en titt under huven och bland det väntade hittar vi några saker som absolut inte verkar höra hemma i en bilmotor. Det ser ut som... hockeypuckar.
- De är gjorda av bly och man placerar ut som för att balansera bilen, förklarar teamet.
En liten detalj av hundratals. Kanske tusentals för den delen. Själva skruvandet har inget egenvärde. Nej, det handlar i stället om att få ut ytterligare några hästkrafter och effekt på repan.
Alla förberedelser kan inte göras i garaget hemma i Svärtinge - även om man säkert gjort allt som verkligen kan göras på hemmagolvet.
- Man måste ta hänsyn till varje banas utformning. Därför blir det också en himla massa pillande och trixande på plats.
- Och mellan reporna plockas hela bilmotorn isär. Det finns inte plats för tur eller otur. Vi lämnar inte något åt slumpen. Därför har vi genomgång efter varje repa. Datorn registrerar allting.
Självklart måste man vara frälst för att orka hålla på.
En oinvigd kan i och för sig förstå adrenalinkicken som den här raketstarten måste innebära för kroppen.
Efter en sekund är man uppe i 100 knyck. Starten, växlingarna (fyra gånger) och själva styrningen måste sitta klockrent. Och det gör den oftast efter x antal styrningar.
Om Jimmy Ålund tar sig till final i en deltävling innebär det totalt sju repor.
EM-tävlingarna är fem till antalet och senare i sommar (28-31 juli) kan Svärtingegänget ses på Mantorp.
Ålund beklagar att Tysklands deltävling är struken ur EM-programmet.
Tävlingarna på klassiska Hockenheim är det mest publikdragande. I fjol följde 60 000 åskådare Jimmy Ålund och hans konkurrenter.
Då var det drag, i dubbel bemärkelse.
<B>+ Hur är stämningen mellan de olika teamen? Hänger smockan i luften ibland?</B>
- Stämningen är otroligt bra. Jag kan gå in till värste konkurrenten och be om att få låna någon sak som jag behöver. Inga problem. När vi sticker till England på onsdag (idag) åker vi tre team tillsammans. Fast man tipsar kanske inte en motståndare som har eller haft problem. Där går väl gränsen.
<B>+ Hinner man tänka något bakom ratten?</B>
- Mer än vad man kanske tror. Jo, jag hinner fundera rätt mycket.
<B>+ Måste man vara en bra bilförare för att ratta en Pro Stock-bil?</B>
- Ja. För att kunna korrigera eventuella sladdar längs banan.
Jimmy Ålund har hållit på "ett bra tag nu", som han säger. Ändå är han lite av nybörjare i just den här klassen som alltså heter Pro Stock.
- Vi tog silver redan första året och det var naturligtvis liten skräll. Vi fick en hel del uppmärksamhet. Vann första repan i Finland, och det var såklart lite speciellt. Sedan kom vi tillbaka i fjol och vann hela rubbet.
Skogen av pokaler hemma i garaget skvallrar om en lång och framgångsrik motorkarriär. Europatiteln är juvelen i kronan.
- Det känns verkligen lite speciellt att vara bäst, snabbast. Äran och vetskapen att man varit bäst är den stora drivkraften. Man uppnår ju liksom en viss status. Samtidigt som man själv nu är den jagade.
<B>+ Pengarna?</B>
- Det är inte därför man håller på, men EM-titeln har gjort det lite lättare för oss att hitta sponsorer.
<B>+ Givetvis är det svindyrt att fara omkring med det här gänget ute i Europa. Vad det kostar?</B>
Nej, det vill han inte berätta. Pro Stock är inte den mest extrema klassen inom dragracing. Mer kända varianter är den så kallade Top Fuel (det är säkert en sån kärra du ser för ditt inre när du tänker på dragracing) och Funny Car.
- Alla tre har EM-status så i mina ögon är de värda lika mycket.
<B>+ Är det farligt att köra?</B>
- Jag har aldrig råkat ut för något allvarligt. Man är nog mer rädd för att köra sönder bilen. Då blir det riktigt dyrt.
Så jobbar vi med nyheter