För många blev idrotten ett välbehövligt andrum under en tid som präglades av så mycket elände i vårt samhälle. Det här är mina bestående minnen av allsvenskan 2020.
Bäst: Malmö Fotbollförening. Tveklöst allsvenskans nummer ett. Trots några svajiga insatser säkrade man tidigt klubbens 21:a guld i ordningen. Man var överlägsna under en säsong vi kommer att minnas länge, länge. Stort grattis.
Sämst: Inramningen. Det var plågsamt att se allsvensk fotboll utan sjungande åskådarhav och gubbiga gnällbänkar. Läktarkulturen är kanske det bästa vi har när det kommer till fotboll i det här landet och de tomma stolarna var bara alltför sorgliga att se.
Stoltast: Varberg debuterade i högsta serien och överraskade alla. Slutade på elfte plats, före 18-faldiga mästarlaget IFK Göteborg (bara en sån sak!), och säkrade nytt kontrakt med bred marginal.
Gnälligast: IFK Norrköpings SImon Thern har villigt kommenterat allt och alla under säsongen. En del vettigt har tveklöst lämnat den frispråkige twitterkungens tangentbord, men den där grova attacken på landets domarkår landade kanske inte jättebra med facit i hand.
Snyggast: Jonathan Levis vänstercurl i bortre krysset hemma mot Östersund snackar man inte bort. Ett av totalt nio mål från 24-åringen i IFK Norrköping.
Fulast: Elfsborgs Simon Strand var ensam om att dra på sig tre utvisningar och Djurgårdens Jesper Karlström var den ende som bokfördes för tvåsiffrigt antal varningar (tio). Buuu!
Fattigast: Uteblivna intäkter från publik sårade elitklubbarnas plånböcker rejält. Hur illa skadan egentligen är vet vi först vid bokslutet om några månader. Klart är att några föreningar blöder svårt.
Rikast: Trots det osäkra världsläget lyckades "Peking" sälja Simon Skrabb, Rasmus Lauritsen och Pontus Almqvist och, hux flux, förvandlades ett kännbart minusresultat med tvåsiffrigt antal miljoner till ett prydligt plus i ett redan välfyllt kassavalv som endast toppas av Malmös gigantiska guldreserv från åren i Champions league.
Snackisarna: Domarmissarna. Det mänskliga ögat kan omöjligt hinna med alla kniviga situationer på en fotbollsplan. Spelarna är för snabba – och för smarta. Dags att ta in kameror och hjälpa domarna för så här vill vi inte ha det en säsong till.
Bollande. AIK:s Sebastian Larsson tyckte inte det räckte med en boll i avslutningsmatchen mot Elfsborg, utan skickade in ytterligare en medan motståndarna anföll. Inte snyggt, onkel Seb.
Flopp: Hammarby IF. Bajen gick in i säsongen för att bärga sitt andra SM-guld, men slutade på åttonde plats – 20 poäng från mästartiteln. Allt kan väl ändå inte ha hängt på publiken?
Topp: IF Elfsborg. Tränaren Jimmy Thelin har gjort underverk med knallarna. Jönköpingsbon blev årets smålänning 2015 och kanske blir 42-åringen årets västgöte 2020? Att placera Elfsborg som tvåa bakom suveränen MFF är en bragd.
Hårfager: Hammarbys speedige anfallare Gustav Ludwigson tuktar sina långa, blonda lockar i en tofs, som de flesta allsvenska backarna mest fått se baksidan av. Göteborgaren är en av många utropstecken den här säsongen.
Välkammad: IFK Norrköpings Christoffer Nyman (grattis till skytteligatiteln) är något så ovanligt som en helylle kille i en fotbollsvärld som tenderar att bli alltmer individualistisk. Sportens David Iwung skrev en episk hyllningstext till "Totte" så sent som för nån månad sedan.
Hälsningen: 2020 - du var ett jäkla skitår. Nu kan det bara bli bättre.