Krönika
Den blonde, smala och seniga killen framför mig ute i Helgestad Hage den där sommardagen 2008, hade bilat ned från Hudiksvall med sin dåvarande sambo, för att vara med om vår sons bröllop.
Sonens blivande hustru hade nämligen läst på universitet i Umeå tillsammans med Daniels flickvän.
Daniel berättade då om sin kärlek till skidsporten, men att han samtidigt var på väg att lägga av.
- Jag står och stampar ungefär på samma ställe, var hans förklaring.
Men förra vintern fick han sitt stora genombrott. Som startman i det svenska stafettlaget lade han grunden till Sveriges första OS-guld i skidstafett på 22 år. Den gången hette kvartetten Janne Ottosson, Thomas Wassberg, Gunde Svahn och Torgny Mogren.
2010 ingick förutom Daniel även Johan Olsson, Anders Södergren och Marcus Hellner i vinnargänget.
I går belönades de alltså med Svenska Dagbladets bragdguld.
Strålande start
För Daniel har satsningen fortsatt att ge resultat. Han har inlett den här vintern strålande med bland annat en tredjeplats på 15 km fristil i Gällivare.
Och var dagen efter med och körde den tredje sträckan i stafetten med Mats Larsson, Johan Olsson och Marcus Hellner, vilka vann tävlingen.
Jag själv förde fram Marcus Hellner som min vinnare i går, han erhöll också priset men jag tycker ändå juryn kommer undan lite billigt när man ger guldet till fyra man i ett lag i stället för en enskild idrottare. Hellner var den ende som knep dubbla guld, därför borde han också varit den ende som stått i rampljuset i går.
SvD-juryns motivering att stafettgänget belönas löd så här:
"För OS-guldet, en efterlängtad bragd, bygg av fulländat taktiskt lagarbete och segervilja".
Okey, jag ger mig då. Var i alla fall helt övertygad om att en skidåkare skulle få priset i år.
SvD-juryn älskar skidåkare, tittar man bakåt (priset har delats ut sedan 1925) så finns det namn som Helena Jonsson, Anja Pärson (två gånger), Per Elofsson, Torgny Mogren, Pernilla Wiberg, Marie-Helene Östlund, Gunde Svahn, Thomas Wassberg (som vägrade ta emot medaljen, Thomas tyckte att Sven-Åke Lundbäck skulle haft den tidigare), Ingemar Stenmark (två gånger också, en delad med Björn Borg), Toini Gustafsson, Assar Rönnlund, Sixten Jernberg, Nils "Mora-Nisse" Karlsson, Alfred "Håsjö" Dahlqvist, Erik Larsson, Sven Utterström och Per-Erik "Särna" Hedlund.
Lägg därtill att både backhoppare och skridskoåkare också har fått bragdguldet så blir dominansen av vinteridrottare ganska stor.
Det man kan gnälla lite över är då att konkurrensen på ett vinter-OS exempelvis inte alls är lika stor som på ett sommar-OS. Vem åker exempelvis skidor i Kenya, Qatar, Brasilien och Jamaica exempelvis?
Ivar först
Östgötarna däremot är inte så många som fallit till föga hos SvD-juryn.
Det finns dock några, Ivar Johansson var först då han under Los Angeles-OS (1932) lyckades knipa guld sedan han bantat bort fem kilo i bastun mellan de olika stilarna, Björn Borg belönades 1938 för ett var EM-guld, Ove Fundin, femfaldig världsmästare i speedway som tävlade för Filbyterna (1961, Ove Kindvall, välbekant fotbollslirare i IFK Norrköping för sina två mål mot Frankrike (1969), Pernilla Wiberg för sitt VM-guld alpint (1991), Klas Ingesson (fotbollslandslaget 1994) och Lars Frölander, simmare (2000, tävlar ju för LASS) som förärats svensk idrotts finaste belöning.
Snart är det dags för ett nytt idrottsår. 2011 saknar de riktigt stora mästerskapen, men ska ändå bli intressant att följa.
För svensk idrott står sig verkligen stark uti i världen.