Nästan 9 000 på Nya Parken.
En lagom värmande sol, vindstilla och en ljudkuliss från Solna som hjälpte till att piska upp stämningen.
Ett AIK på besök är alltid speciellt och även om torsdagsfighten lämnade en hel del övrigt att önska kvalitetsmässigt så var det en skön kamp hela vägen in till slutsignalen.
När den väl ljöd så var det ett plågat hemmalag som tackade hemmapubliken.
Så mycket bollinnehav utan att få in lädret. Så många feta chanser utan att få utdelning.
0–1 hemma gör ont – speciellt som matchen utvecklade sig.
Det här var ingen enmålsmatch.
Vi kan absolut diskutera rättvisan i att de tre poängen följde med AIK hem till Solna.
Gästerna skänkte bort den här matchen efter paus men IFK Norrköping saknade redskapen för att ta tillvara bonuschansen.
Martin Lorentzsons skada gjorde att "Gnaget" fick ett par minuter att samla ihop sig och hämta andan.
IFK matade in bollar från alla håll och kanter och var både hetare och piggare när kvitteringsjakten var som intensivast.
Det räckte inte.
Otur? Lite, kanske, men IFK saknar offensiv spets och tyngd när inte Christoffer Nyman är i fullt slag.
Isaac Kiese Thelin sliter, kämpar och viker inte ned sig men behöver mer tid, har en del att jobba på innan han är redo för en startplats i allsvenskan.
"Totte" Nymans skade- och sjukdomsproblem i vår har kostat IFK poäng.
Imad Khalili var stekhet innan han slet sönder låret på nytt och vi vet alla skåningens skadehistorik.
Han kan mycket väl gå sönder igen.
IFK Norrköping skulle må bra av att bredda forwardsbesättningen med ytterligare ett namn.
Transferfönstret slår snart upp.
Christopher Meneses är på ingång och det ska bli högintressant att se vad han göra på vänsterkanten men kan IFK fynda en striker som spetsar konkurrensen och ger Janne Andersson ytterligare alternativ så kan IFK fortfarande haka på i rätt sida av tabellen.
Fortsätter laget med samma poängskörd som under allsvenskans första tredjedel hamnar laget snart i det där tråkiga mittenvacuumet i tabellen.
Nej tack till ingemansland.