Robert Hagert står fortfarande där som tränare.
Markus Hansson och Johan Söderberg kamperar tillsammans på mittfältet.
Och Allan Borgvardt jagar vidare på topp.
Mycket är sig likt när Sylvia sparkar igång säsongen hemma mot Lund på söndag.
Ändå har så mycket hänt den här vintern.
Division 1-klubben var en hårsmån från att gå under, innan IFK Norrköping klev in med räddande resurser.
Det har resulterat i ett samarbete där flera av den allsvenska ligatvåans mest lovande talanger nu ska få värdefull speltid i landets tredje högsta division.
"Känns bra"
Inte mindre än nio spelare har lånats ut till de svartvitrandiga.
För en av dem betyder samarbetet inte bara början på något nytt, utan också en återkomst till något bekant.
Ken Sema är tillbaka där allting en gång började - i Sylvia.
- Kul att få vara tillbaka. Det känns bra. Jag spelade ju där innan jag gick till IFK så jag vet vad det är för klubb och sådär, men det var ett tag sen nu, säger mittfältaren.
Sju år sen närmare bestämt.
Den då 12-årige Ken tog steget till IFK och där har han vuxit ut till en riktigt spännande mittfältare.
Nyttig utmaning
I fjol belönades han med ett A-lagskontrakt i IFK och nu är tanken att han ska ta nästa steg i Sylvia för att sedan på allvar kunna ta upp kampen om en plats i "Pekings" startelva.
- Jag har bara spelat på juniornivå innan så det känns bra att få mäta sig med de stora killarna nu och se hur det går. Det är mer kamp och mycket tuffare.
Är du redo för det?
- Ja, absolut.
Ken är långt ifrån ensam att vara ung och lovande i dagens Sylvia.
Av de som kommit över från IFK är det bara Riki Cakic som prövat på A-lagsfotboll på den här nivån tidigare.
För de andra blir det här året en ny och nyttig utmaning.
- Jag tror att det är bra för oss unga killar att få spela mycket och möta lite äldre motståndare, att det är A-lagsfotboll. Det är så man utvecklas så jag tycker det är asbra. Det bra för Sylvia, men också för IFK.
Många matcher
Tanken är att de unga spelarna ska varva matcherna i Sylvia med speltid i IFK:s U21-lag.
Det innebär att det blir två matcher i veckan många gånger, men mycket speltid är bara positivt menar Ken.
- Det är ju det man vill så det är bara bra.
Ken påminner mycket om sin fem år äldre bror, Maic, som numera håller till i norska Haugesund.
De är både kvicka och tekniska och gillar att hålla till på kanten.
- Vi är rätt lika. Vi är inte så stora, men är rätt snabba, vill ha bollen och gillar att utmana våra motståndare. Men jag är vänsterfotad, och han högerfotad. Sedan tror jag att jag är lite starkare av mig. Mer fysisk.
Tror på laget
2011 var Sylvia ett topplag och slogs om en kvalplats till superettan.
I fjol gick det betydligt tyngre och kontraktet säkrades först i sista omgången.
Frågan är var Sylvia står i år?
Laget har haft en turbulent försäsong med få matcher men har å andra sidan inte förlorat en enda gång.
- Vi får köra på så får vi se var vi hamnar. Jag tror faktiskt att det kan gå riktigt bra för oss. Om vi bara får ha våra spelare skadefria så tror jag att det kan bli riktigt bra. Sedan om vi kommer bli ett topplag eller ett mittenlag det kan jag inte säga.