Fotbollsåret 2020 kan bli säsongen då jättarna föll platt och daskade stenhårt i superettangolvet.
IFK Göteborg (med sammanlagt 18 SM-guld på meritlistan) och AIK (som kan skryta med tolv mästerskapstitlar till dags dato) befinner sig i djup kris.
Blåvitts situation blev förstås inte ett dugg bättre av att kamratkollegan från Norrköping snodde med sig alla tre poängen från matchen på Gamla Ullevi i måndags. Det var mötet som skulle definiera göteborgarnas trendbrott, men i stället blev det ett nytt fiasko för Poya Asbaghi och hans adepter.
Den 35-årige svenskiraniern är ifrågasatt av vissa, medan en annan falang samtidigt tar tränaren i försvar. Hittills har Kennet Andersson och de andra i IFK Göteborgs sportsliga ledning uttalat sitt stöd för Asbaghi och dennes team.
Häromdagen uttalade sig till och med förre tränarikonen i Blåvitt, Sven-Göran Eriksson i frågan. "Svennis", som intervjuades av Aftonbladet, tyckte inte att en petning är rätt väg att gå, men erkände samtidigt att han inte hade någon egentlig insyn i klubbens verksamhet för att kunna göra en underbyggd analys. Goddag yxskaft, liksom.
Kollegan AIK var snabbare att agera när den allsvenska skutan var på väg ur kurs. Rikard Norling, som förde Solnagänget till SM-guld så sent som 2018, fick sparken efter elva spelade omgångar. Då hade laget endast vunnit två matcher, men också släppt in fyra mål mot vardera Norrköping, Malmö och Häcken.
Innan säsongen hyllades Norling för sitt "modiga" tänk. Här skulle ett nytt, fräsch, mer framåtlutat AIK bli ett mer underhållande lag. Bygget innehöll många unga, men skulle det visa sig, bräckliga pusselbitar som talangerna Robin Tihi, Tom Strannegård och Bilal Hussein. Duktiga, såklart, men långtifrån flygfärdiga för att bilda stomme i ett tänkt topplag.
Med halva allsvenskan spelad kan man med facit i hand konstatera att optimismen kring Friends Arena inte riktigt stod i proportion till spelartruppens kapacitet.
Inte heller har bytet på bänken gett önskad effekt. Bartosz Grzelak, med ett förflutet som assisterande i AIK, har ännu inte fått vinna en allsvensk match. Nya spelare har värvats och fler lär vara på gång in för att rädda säsongen.
AIK verkar ha stålar för att förstärka, men jag är mer tveksam kring IFK Göteborgs finansiella muskler. Den gamla storklubben, för inte så länge sedan landets rikaste, hymlar inte med att man behöver sälja spelare innan man kan värva nya.
Läget är minst sagt bekymmersamt detta väldigt speciella år och man kan ju fundera på om spelarna i krislagen är rentav tacksamma för att matcherna spelas utan publik med tanke på de otaliga bakslagen på planen. De här lagens supportrar sitter inte direkt med armarna i kors och bevittnar haveriet utan att säga ifrån.
Peking då?
Trepoängaren på Gamla Ullevi gav andrum - ett litet tag.
Visst var insatsen ett steg framåt men i jämförelse med den fart, energi och passningsspel laget briljerade med under de inledande omgångarna så är det fortfarande en bit kvar till den form man visade mot Djurgården, Östersund, AIK och några till.
Jag tycker det sett ängsligt ut på slutet och försvarsarbetet (där ju hela laget naturligtvis inkluderas) har långtifrån varit ramstarkt. Det har helt enkelt varit nästan löjligt enkelt att skapa feta målchanser mot IFK Norrköping.
Häcken på måndag. Jag gissar att vi får en hint om var den här säsongen ska landa då.