Jan-Åke "Gävle" Strömgren ser fram emot säsong 20 i Borgiatröjan

Fast från första början var inte bandyn nummer ett, det måste han trots allt medge. I hemstaden (ja, gissa vilken!) var det hockey som gällde, innan han halkade in på det här med lite större isbanor alldeles i början på 1980-talet.
En "social" flytt tog honom till Norrköping och redan 1984 fick han debutera i Borgias A-lag.
Därför blir det 20-årsjubileum när division 2-säsongen drar igång igen till hösten.
Några av dagens lagkamrater var inte ens påtänkta när Strömgren bröt sina första motståndaranfall.
- Man har fått vara med om en del genom åren. Förmodligen lika många uppflyttningar som degraderingar, funderar försvarsresen som spelat i både allsvenskan och blåbärsserierna med det blåvita norrköpingsgänget.

Älskar bandyn
Det har varit upp och ned. Litegrann som livet i stort brukar vara.
Kärleken till sporten är allt för stor och passionerad för att han ens ska leka med tanken på skilsmässa.
Därför var det säkert en smula ångestladdat på Himmelstalund igår kväll när Borgia genomförde säsongens sista isträning. Extra känslosamt eftersom tränaren Peter Samuelsson tog tack och farväl efter två år som ytterst ansvarig för laget.
- Synd att det tar slut nu när det är så jäkla fint bandyväder. Man blir jättesugen när man läser kvaltabeller och andra bandyresultat i tidningarna. Säsongen tog slut för snabbt, tycker Jan-Åke Strömgren.
Peter Samuelsson håller med. Visst tog engagemanget i Borgia så mycket tid som han fruktat på förhand, men slutet blev liksom inte riktigt värdigt.

Revansch
- För en vecka sedan tyckte jag nog det var skönt att bandysäsongen var över. Så är det inte nu. Nu är det bara revansch man tänker på, berättar Peter, som dock inte kommer att ompröva sitt beslut att lägga av.
- Jag meddelade klubben redan dagen innan premiären i höstas. Visste ju att jag egentligen inte hade tiden som krävdes.
Smålänningen lämnar ändå inte över pipan med någon större glädje. Borgia ramlade som bekant ur division 1 efter ett veritabelt magplask i fortsättningsserien.
- Vad som gick snett...?
- Ja, det var nog ganska mycket. Jag tror att vi alla får ta på oss en del av ansvaret. För egen del handlar det nog lite om att jag inte kunde ställa om från att vara en spelare i gänget till att leda laget. Det blev för svårt. Första året gick det skapligt, men under det andra var det som om alla farhågor på något vis besannades.
- Kanske hade det varit annorlunda om jag själv varit en stor spelare och en stor ledare när jag själv höll på, men så var det ju inte, medger Peter Samuelsson, som inte utesluter att han någon gång i framtiden kommer att hjälpa till i Borgia.
- Jag har jordens hjärta för den här föreningen, men som det är just nu vill jag inte engagera mig. Tycker att det finns allt för många som har en roll i klubben utan att egentligen uträtta något.

Vill gärna ha Jungewall
Om Strömgren får välja skulle efterträdaren heta Classe Jungewall, norrköpingsbon som har ett förflutet i föreningen.
- Jag skulle faktiskt föredra någon som kommer utifrån och även om Jungewall varit hos oss tidigare så finns det inte så många killar kvar från den tiden.
Apropå tränare så har 37-åringen hunnit avverka en bunt under sina Borgia-år.

Från Solie till..?
Den förste hette Johnny Solie och därefter följde, med reservation för eventuella felaktigheter och lindrigare minnesförlust; Tommy Axelsson, Thomas Fransson, Tomas Sevén, Claes Jungewall, Perra Jansson, Bo "Oball" Larsson, Janne Andersson och Peter Samuelsson.
Alla har det kommit och gått.
Bara Jan-Åke "Gävle" Strömgren är kvar. Efter två decennier och hur många matcher och träningar som helst.