Friska backar behövs verkligen i Vita Hästen just nu. Otto Jaksch har inte spelat hockey sedan i början av december. Men när allvaret nu närmar sig hoppas han på en sensationell återkomst.
Den här veckan har han gått för fullt på träningarna och kanske drar han på sig matchtröjan redan i den första playoff-matchen den 5 mars. En vecka återstår att hitta matchform.
– Tar jag en plats i laget spelar jag. Det här är något som jag haft som ett mål hela vintern. Jag har varit beslutsam om att jag skulle kunna komma tillbaka, oavsett vad läkarna har sagt, säger den högerfattade försvararen.
Inga tränarlöften
Tränare Pelle Hånberg lovar inget, men stänger inte heller dörren:
– Han har fått klartecken från läkarna och tränar som vanligt igen. Men jag vill inte skynda på honom för mycket. Vi får se hur mottaglig för belastning han är, säger Hånberg.
Eländet började med en alldaglig incident i matchen mot Grästorp den 4 december. Det var Jaksch själv som tänkte tackla, men Grästorpsspelaren satte upp höften och av någon anledning blev det en enorm smäll mot Hästenbackens vänstra lår.
Resultatet – en lårkaka från helvetet.
– Först kändes det inget speciellt. Men på morgonen såg jag hur låret bara svullnade. Det gjorde så pass ont att det blev akuten direkt.
Öppnade låret
På Vrinnevisjukhuset tvingades läkarna öppna upp ett 20 centimeter långt snitt på låret för att ta bort torkat och färskt blod efter den djupa muskelblödningen.
De första rapporterna var deprimerande. I princip skulle säsongen vara över för 21-åringen.
– Jag fick flera olika besked. Det värsta sa att det var färdigspelat. Då blev man väldigt ledsen så klart.
Ny smäll
Men läkningen gick över förväntan. Efter tre veckors fullständig vila kunde han kasta kryckorna och bege sig till gymmet. Då kom nästa smäll.
Så lång tid i viloläge hade fått den stora lårmuskeln i vänsterbenet att ta ”timeout”.
– Läkarna berättade att kroppen kopplat bort muskeln för mig. Hjärnan hade stängt av kontakten på något vis. Jag kunde inte spänna muskeln säger Jaksch.
Elbehandling
Motmedlet blev elektrisk behandling och sjukgymnastik. Sedan dröjde det inte länge förrän han tog sina första skridskoskär igen.
– Det var på dammen hemma hos familjen i Göteborg. Då kände jag att det kunde gå. Att få spela igen har varit ett mål att kriga mot även när det känts becksvart.
December, januari och februari helt utan ishockeymatcher sätter förstås sina spår. Tajmingen är inte helt hundra, men däremot beskriver Jaksch sin fysiska status som förvånansvärt stark.
Han känner sig i tillräckligt bra form för att kunna bidra om han får chansen:
– Jag spelar fysiskt, enkelt och är jobbig att möta för motståndarna.
Längtan efter en skarp matchsituation har knappast varit större:
– Nu kommer matcherna vi har sett fram emot under hela säsongen.