IFK bjöd på bättre underhållning än OS

IFK har ju haft svårt tidigare i hemmaspelet. Om man undantar mötet mot Assyriska (4-0) så har det inte varit speciellt många glada stunder. Men i går, när ett lätt regn föll före matchen och även under första halvlek, kom spelet och glädjen tillbaka.
Öster var visserligen med i matchen första halvtimman men hade väldigt svårt att skapa något mot ett mycket starkt IFK-försvar. Här måste man faktiskt notera att IFK bara släppt in två mål (båda mot ÅFF) på de fem senaste seriematcherna.

Frilägesutvisning
I stället dog väl matchen lite i 30:e min när Bruno Santos ryckte ifrån Christer Thor som fällde IFK-aren precis innanför straffen. Målchansutvisning först och 1-0 till IFK genom Mikael Blomberg.
Sedan dundrade Mikael Torin bollen i Claes Greens ribba så ribban troligen dallrar ännu. Det hände i i 41:e min. Fyra minuter senare slog Torin till igen, nu med vänstern och då var nämnde Green chanslös.
2-0 precis innan paus var naturligtvis skönt för IFK-arna som sedan mest gick ut i andra halvlek och bevakade ledningen. 3-0 kom dock när Öster tryckte på som bäst för att försöka få till en reducering. Ett vackert IFK-mål där Dago Funes stod för förarbetet med en läcker tunnel och där Bruno Santos avslutade genom att runda Claes Green i gästernas mål.
Bara det anfallet och målet var värt entréslanten.
I och med segern passerade IFK både Gais och Öster i tabellen och har fortfarande god kontakt med kvalstrecket. Och som IFK spelade i går finns det stora möjligheter att man kan vara med och slåss om just tredjeplatsen ända in på mållinjen.

Inte mycket att glädjas över - hittills
Inte bara allt tröttande snack om misstänkt dopning, utan även de svenska insatserna hittills, har fått mig att nästan helt tappa intresset för sommar-OS den här gången.
Den ena flopen efter den andra får vi uppleva och återigen verkar den svenska OS-truppen göra skäl för namnet Sällskapsresan.
Det började i onsdags med fotbollsdamerna. Man trodde inte det var sant när de fick stryk av Japan. Det har fortsatt med Thomas Enqvist, Robin Söderling, Jonas Björkman (fick ge upp på grund av skada), cyklisterna Magnus Bäckstedt och Susanne Ljungskog, trap-skytten och OS-guldmedaljören i Sydney, Pia Hansen, roddtjejen Frida Svensson och framförallt verkar simmarna ha motvind i varje simtag.

Lillhage ett undantag
Undantaget då Josefin Lillhage som tog sig till final på 200 meter. Inte heller de tre ryttarna i fälttävlan under måndagen kunde glädja oss, fast Linda Algotsson har fortfarande en chans i fortsättningen då hon slutade elva i går, bara några poäng bakom ledaren. Även våra beachvolleyspelare Berg/Dahl försvann i sanden. Fast de får en extra chans att gå vidare. Och Veronica Wagner tog semester (hennes egna ord!) sedan hon misslyckats gå vidare i gymnastik. Fast Veronica känns ändå som ett framtidsnamn då vi inte är bortskämda med framgångar i den ädla gymnastiksporten. Och badmintonparet, som överraskade i söndags och gick till kvartsfinal, försvann så det sjöng om det i går, 3-15, 1-15 är inget annat än utklassning.
Vad finns då kvar? Jo, som tur är en hel del. Redan i dag kan fotbollstjejerna få lite upprättelse om de gör en bra match mot Nigeria. Sverige behöver en poäng för att gå vidare, vet knappt vad som kommer att hända om blågult skulle försvinna innan kvartsfinal. Och i slutet av veckan kommer Klüft, Holm och Olsson. Och det kan kanske tända ytterligare några aktiva att överträffa sig själva. För det behövs om man ska ens orka vara med någon OS-final.