Kort efter sportlovet 2020 exploderade smittan i Sverige och den 11 mars för snart två år sedan konstaterades det första dödsfallet, en "äldre person med underliggande sjukdomar" avled på Karolinska sjukhuset i Huddinge.
Sedan dess har fler än 15 500 svenskar med covid fyllt på den nattsvarta listan och även om antalet döda per dygn har bromsats upp rejält rasar smittan som värsta skogsbranden från norr till söder.
Nya presskonferenser med Tegnell, Hallenberg och gänget. Nya restriktioner, rekommendationer och pekpinnar.
Folk blir sjuka, vi begränsas. Kan inte träffas som vi vill. Kulturevenemang skjuts på framtiden och sport-Sverige stapplar framåt trots ständiga bakslag.
Vita Hästen fick ofrivilligt en extra lång jul- och nyårsledighet på grund av inställda matcher. Nu måste Norrköpingslaget, redan hämmat av en tunn och utsatt spelartrupp, avverka 22 allsvenska seriematcher på 50 dagar, vilket endast kan ske om vi alla tillsammans lyckats tukta smittan.
Vilket inte känns särskilt troligt. Det är bara att titta sig omkring.
Pågående handbolls-EM i Ungern och Slovakien plågas av coronafall och turneringen riskerar att gå samma öde till mötes som VM för juniorer i Kanada i mellandagarna, som ju fick avbrytas på grund av alla sjukdomsfall.
Tyskland fick knappt ihop fullt lag i gruppfinalen mot Polen härom kvällen och även Sverige har fått in smittan i sin trupp. Vi kan med stor sannolikhet räkna med fler sjuka inom kort och krångel med spelschemat.
SHL-mötet mellan Färjestad och Oskarshamn i tisdags ställdes in – en timme innan matchstart.
Detta på grund av multipla sjukdomsfall i hemmalaget. Ur en medicinsk synvinkel ett helt säkert korrekt beslut, men bisarrt att beskedet dröjde så länge. Jag är inte helt bekant med hur rutinerna ser ut inför matcher på den här nivån, men nog låter det som att man med bättre planering kunnat flagga av den här fajten redan på förmiddagen.
Jag förstår att Oskarshamns spelare, ledare och supportrar var oxtokiga när beskedet kom. Illa är bara förnamnet.
Och snart börjar OS i Kina.
Icke-troende till trots är det nog läge att slänga iväg några böner inför vinterns idrottsfest långt bort i öst.
Ärligt talat kan jag inte riktigt förstå att det ens är möjligt att genomföra spelen med tanke på det skakiga läget. Kina, av många utpekat som pandemins urmoder, ska alltså samla gräddan av klotets vintersportare under den olympiska fanan när smittorisken ser ut att vara som allra störst.
Hur tänker man? Chansar och hoppas?
En snubbe som heter Zhao Lijian och är presstalesperson på Kinas UD, är säker på att landet kan hantera såväl spel som smitta.
– Kina har mycket erfarenhet av att bekämpa covid-19, säger han i ett uttalande som nog inte lugnar särskilt många.
Kina har förvisso tryckt ner smittspridningen under pandemin. Reserestriktioner och hastiga nedstängningar fungerar som bekant ofta bäst i totalitära stater (som Kina) men upprepade utbrott av deltavarianten i landet sägs vara ett återkommande problem för landets hälsomyndigheter.
Kinesiska myndigheter menar att man har förutsättningarna att hantera även den nu närmast allenarådande omikronvarianten.
– Kina har gjort ett bra jobb med tekniska förberedelser för omikronvarianten, säger Xu Wenbo, ansvarig för det kinesiska virusinstitutet i ett uttalande som TT snappat upp.
Alla OS-deltagare måste vara dubbelvaccinerade och bara inhemsk publik släpps in i tävlingsområdet. Räcker det?