Jag hade, utan att tveka nämnvärt, tagit ett par timmar i iskylan för att skifta IFK-fokus ett par timmar.
Stelfrusna tår och rimfrost i knävecken känns i det närmaste som en frälsning före den pågående dragkamp och pajkastning som pågår om makten i klubben.
Synen av mössklädda spelare som gnuggar spelvägar och tajmar löpningar kan vara vackert.
Att se en bespottad Kevin Àlvarez fotbollsfödas på nytt framför ett par nollställda tränarögon värmer mer än dubbla underställ.
Att förundras och imponeras över hur Julius Lindgren orkar hålla kanske-jag-får-spela-glöden vid liv genom att kasta sig efter bollar han inte kan nå är en beroendeframkallande fundering.
Det blev aldrig någon kamp mot minusgraderna på torsdagsförmiddagen.
IFK:s första träning av två förpassades till Teknikhallen där truppen styckades upp för att köra en anfallsövning under Kim Hellbergs instruerande.
Rikard Norling mötte upp på väg ut från träningen och är fortsatt rak, öppen och överraskande ofiltrerad i sina intervjusvar.
Den här gången bekräftade IFK-tränaren (vi återkommer till det) att Adam Egnell inte kommer att vara en del av A-truppen den här säsongen, att han inte ser Alexander Fransson som kapten och kommer därför ge någon annan förtroendeuppdraget.
Kontroversiellt att ta bindeln ifrån nyckelspelaren, SM-guldvinnaren och den före detta landslagsmannen?
Nej.
Inte om vi väger in i sammanhanget att "Alle" har ett kontrakt som löper ut i sommar, att förhandlingarna – enligt Norling – inte är på väg att mynna ut i en förlängning då Fransson står fast vid att han vill avvakta och att han kan lämna IFK utan att klubben får en spänn.
Rätt rent av, av Norling.
Att det är en uppskruvad kravbild syns och märks. I förra veckan bevakade jag en träning när Henrik Castegren fick veta att han gjort fel. Norlings hårtork dånade över arenan.
Alexander Fransson kommer inte att hamna i en frysbox, men så länge han inte skriver på ett nytt avtal är han inte IFK Norrköpings lagkapten.
"För mig är det viktigt att kaptenen är närvarande och att jag kan räkna med honom på sikt", lyder IFK-tränarens uttömmande motivering och det är inte så att Fransson kommer att dundra in på Norlings kontor och gapa motvilligt över det beslutet.
Det känns närmare verkligheten att Franssons återstart gynnas av slippa dra det lasset.
2021 kan bara bli till det bättre för 26-åringen som kom snett in i fjolåret med sjukdom, skada och fick springa och tassa för mycket bredvid Eric Smith och Simon Thern på mitten.
Det är jobbigt att vara formsvag som lagkapten. Att vara petad är ännu värre. Fransson var båda delar stundtals.
Släpp loss, Fransson. Befria honom från kaptensrollen. Det är rätt väg att gå.
Vem som tar över?
Christoffer Nyman har redan vikarierat med bindeln, men Linus Wahlqvist skulle klara av det lika bra och är en lika fullgod representant. Kanske till och med bättre lämpad om man ser till den verbala förmågan. Den Wahlqvist som kom hem från Tyskland i somras har mognat på alla plan och uppträder med pondus både på och utanför planen.
****
Tidigt under fjolåret fastnade ögonen på Adam Egnell. Sylvias smarta passningssnille låg alltid ett steg före i tanken. Med tanke på att han tränat med IFK under försäsongen och att det pratats så gott om 21-åringen från såväl ledar-som spelarhåll var det vikt att ha skulle ta en A-lagsplats. Trodde vi. Rikard Norlings besked att så inte blir fallet innebär inget allsvenskt spel i Norrköping för Egnell – men han lär dyka upp i en annan motståndarklubb till "Peking". Så lovande är han. Så bra är han redan nu.