Elisabeth Egnell vände hem till moderklubben med en utstakad plan.
Vinna SM-guld och ta Dolphins ut i Europa.
I går överträffade "Bettan" – och klubben sig själva.
Delfinerna tog sig vidare från en av Eurocups tuffaste grupper och går in i slutspel efter jul.
– Det är en ren glädje nu. Det har varit en jobbig vecka. Jag har vaknat varje natt och tänkt ut alla scenarion hur vi skulle gå vidare men det enklaste vore att vinna, säger Elisabeth Egnell.
Det är en sak säga det.
En helt annan att göra det mot ett vasst turkiskt motstånd.
Stora spelare växer med uppgiften och det syntes efter tre sekunder att Bettan var villig att dra det tunga lasset. Igen.
Det fanns ingenting i hennes agerande som avslöjade att hon ville avsluta Eurocup med en förlust hemma.
28 istoppade poäng och ett högdramatiskt slut senare så kom tårarna.
Glädjetårarna.
Ana Lelas sista attack studsade ringkant och ut. Returen hamnade i hemmahänder och saken var klar.
69–68. En ynka poängs skillnad räckte.
– Vi gör det igen och igen. Krigar oss tillbaka i de här matcherna. Det är unikt att man orkar mentalt, men alla litar på varandra, myser Egnell på presskonferensen.
Att det sitter stora hjärtan under matchlinnena har Dolphins visat tidigare och järnviljan plockades fram igen i en match som kändes som om den var på väg att glida Dolphins ur händerna.
Precis som mot ryska Chevakata.
– Vad man tänker? Man får försöka att tränga undan all rädsla och lura sig själv. Skillnaden idag var att vi behöll aggressiviteten. Men det kändes som samma scenario, fortsätter Egnell.
Skillnaden, den stora, skillnaden, var att Dolphins fick sista ordet.
Det blir en rafflande fortsättning i januari.
– Stort för Dolphins och jättestort för svensk basket, säger Elisabeth Egnell.
Störst i Stadium Arena igår.