Vi skriver det med en gång: Jämtland kan ha svarat för den mest mediokra insats jag sett i Stadium Arena.
Östersundslaget – stärkta av derbysegern mot Sundsvall – säckade ihop rekordtidigt och såg ut att längta efter slutsignalen redan efter fem minuter.
– Det kändes ungefär som det såg ut, sa också Stefan Hellgren och summerade kvällens överkörning på ett klockrent sätt.
Dolphins dansade basket. Hade kul och njöt.
De plågade gästerna hade inget att sätta emot och var statister. Ändå satte sig Paul Burke tillrätta på presskonferensen och sa:
– Vi har en lång väg kvar. Det klickar inte riktigt i offensiven.
Han sa det med: En färsk 29-poängskross i bagaget och med 45-poängsvinsten mot Tarvas färskt i minnet.
En förlängd hemmasvit som innebär att Dolphins är obesegrade i Stadium Arena.
Sjätte segern av åtta möjliga som ger en tredjeplats i tabellen.
Verkar ha kul
Delfinerna har kul i år. De trivs avsevärt mycket bättre tillsammans. Det syns lång väg och har inte bara uppfattats av den alldeles för tunna skara människor som sökersig till hemmamatcherna.
Pontus Frivold, Jämtlands coach, varnade redan innan uppkast för ett motstånd som ”spelar med en helt annan energi i år”.
Det är ingen hemlighet att Paul Burke kommer från en jobbig tid som tog slut med semifinalförlusten mot Sundsvall.
Han hade ett stjärnfyllt lag – som inte var ett lag.
Fred Drains-såpan som slutade med att ikonen stängdes av var ingen tillfällighet. Att Drains polare och kaptenen (!) Dee Ayuba och Paul Burke inte drog jämnt var knappast en idealisk situation.
– I år är det ingen som bryr sig om att spela 30 minuter, det var det i fjol, konstaterar Burke.
Dolphins damer visade upp hjärtan och en glöd som smittade av sig när de gick hela vägen och höjde SM-bucklan i våras. En väckarklocka. Herrarna är på väg att kopiera samma starka vi-känsla och rider på en stabil glädjevåg.
Vi ska inte sväva i väg efter en kross hemma mot Jämtland hemma men som det strålade om laget i går gjorde det aldrig förra säsongen.
Dolphins har redan varit ett par felbeslut ifrån att sno med sig bortasegrar från Södertälje och Borås.
Det lovar gott och när Paul Burke samtidigt snackar om att hans lag fortfarande har en lång väg kvar – då höjs i alla fall mina förväntningar.
Det finns enklare platser än Vologoda i nordvästra Ryssland att starta upp sin internationella satsning på.
Bara resan dit är ett äventyr.
När jag pratade med Lasse Johansson i går eftermiddag hade laget nått Moskva och nio (!) timmar kvar med nattåget innan de nådde sin slutdestination.
Mästarna kommer inte bara stärkta med nya amerikanskan Kali Bree Bennett. De senaste veckorna har Elisabeth Egnell, Frida Aili, Malin Aasa och övriga truppen drillats stenhårt för att kunna hävda sig på bästa sätt i Eurocup.
Det är en utmaning som både är spännande och ligger perfekt i tiden för Sveriges bästa lag.