Den 20-årige ytterbacken är en av många lovande spelare som kommit fram i IFK Norrköping de senaste åren.
Att ta klivet från U21-laget till A-laget är dock långt ifrån enkelt och när kontraktet med svenska mästarna löpte ut i höstas var det dags för Adnan att pröva vingarna någon annanstans.
– Det kändes ganska tidigt att det inte skulle bli en fortsättning med IFK. Jag är i den åldern när man behöver speltid, säger Kojic.
Halmstads BK var en av flera klubbar som hörde av sig. Kojic reste dit, provspelade med den klassiska klubben och tog ett snack med tränaren Janne Jönsson.
Mer behövdes egentligen inte för att han skulle nappa.
Att flera förre detta HBK:are – som skyttekungen Emir Kujovic – dessutom rekommenderade klubben gjorde inte beslutet svårare direkt.
– Han snackade gott om klubben, det gjorde även Janne Andersson och de andra som varit här, men det var inte det som var avgörande. Det var att det kändes så bra här och jag kände att jag skulle kunna få speltid. Det var flera andra klubbar som var intresserade och bjöd in mig till provspel men det kändes bra i HBK så då körde jag på det.
Och han har inte ångrat beslutet.
Klubben som trillade ur allsvenskan i fjol och haft det jobbigt ekonomiskt de senaste åren har börjat få vind i seglen igen – både på och utanför planen.
Laget föll visserligen i premiären av superettan, men efter det har de vunnit fyra raka och klättrat raskt i tabellen.
Efter 2–0-segern borta mot Tor-Arne Fredheims Assyriska i förra omgången toppar nu laget serien.
– Det har gått bra och det är en jättefin klubb, men fina meriter och man märker verkligen hur gärna alla vill att vi ska ta steget upp. Det är i allsvenskan vi ska vara. Det är det ända vi tänker på. Inte bara vi i klubben utan hela staden.
Kojic själv har fått en fin start i Halmstad. Han har startat samtliga fem seriematcher och tagit för sig i rollen som vingback i ett 3-5-2-system.
– Speltiden var det viktigaste för mig och jag känner verkligen att jag har lyft mig. Man inser verkligen hur mycket det betyder att få spela, man får mycket bättre självförtroende och allt känns mycket roligare. Att vara vingback är en ny roll för mig. Offensivt är man mer som en yttermittfältare och man får springa mycket, men det fungerar jättebra än så länge och jag kommer in i det mer och mer, säger han.