Krönika
2-0 mot Ungern i EM-kvalets öppning låter okey.
Däremot tycker jag inte segern var speciellt övertygande.
Okey, vi skapade en hel del chanser redan i första halvleken men när sedan Erik Hamrén tvingades till ett par byten kändes det som om det skulle sluta mållöst.
Men Johan Elmanders huvudskada (lättare hjärnskakning antar jag) betydde att Sebastian Larsson kom in på högerkanten (jag hade nog tagit in Marcus Berg!), men å andra sidan såg jag redan efter ett par minuter varför aldrig jag blivit bas för Sveriges fotbollslandslag.
Erik Hamrén hade däremot den fingertoppskänsla som behövdes, Sebastians inlägg till Pontus Wernbloom efter 51 minuter var så perfekt tajmad att jag drömde mig tillbaka till 70-talet när pappa Svante lirade i IFK Norrköpings vita tröja.
Svante var en finlirare precis som Sebastian, även om jag känner att sonen nog pressar fram en och annan svettdroppe mer!
Alltså, redan efter 48 minuter, hade Erik Hamrén tvingats göra tre byten, tur att ingen mer gick sönder för på tisdag är det ny EM-kvalmatch, nu mot San Marino i Malmö (redan slutsålt).
Oerhört spända ansikten
När Ungern efter 0-1-målet även förstod att man måste gå framåt för att få med sig poäng öppnade det för flera svenska kontringar.
En sådan utmynnade i en hörna som Pontus Wernbloom återigen höll sig framme på.
Fast om, domaren haft ögonen på Zlatan Ibrahimovic, hade han naturligtvis blåst bort målet och givit frispark till Unger.
Den knuff som Zlatan gör på en ungrare och som friställer Pontus, hör inte hemma på en fotbollsplan.
Jag skrev redan i gårdagens tidning att smekmånaden var över för Erik Hamrén och det svenska fotbollslandslaget.
Det var nu allvaret började - och det märktes.
Räckte att se när spelarna knallade ut till landskampen, det var oerhört spända ansikten.
Den ende som vågade sig på ett leende var Zlatan, det märks vilken glädje han känner att vara tillbaka inom svensk fotboll och just få vara ledaren/lagkaptenen.
Tycker Zlatan gjorde en okey landskamp. Han bjöd på fotbollsgodis i världsklass emellanåt, men ibland försvann han i anonymitet.
Femma till Wernbloom
Samma kan man säga om Ola Toivonen som bara blixtrade till ett par gånger.
Deras succé från Skottlands-matchen var ett minne blott.
Nej, våra bästa spelare hittade vi på mitten och då framförallt måste man ge evighetsmaskinen Pontus Wernbloom en femma i betyg.
Roligast var annars att se hans leende i slutminuten när han för femtielfte gången sprang upp och ner över Råsunda numera riktigt läckra gräsmatta (planen är omlagd sedan i våras).
Förresten, många har undrat varför EM-kvalet spelas fredag-tisdag numera.
Det är helt enkelt beroende på att Fifa hörsammat de stora klubbarnas (Barcelona, Chelsea, Real Madrid osv) önskemål om att få till en ändring.
Klubbarna vill ha tillbaka sina spelare en dag tidigare inför det fortsatta ligaspelet.
Samtidigt klagar alla förbundskaptenerna världen runt, de får en dag mindre att förbereda sig inför EM- och VM-kval samt landskamper.
Fast med den glädje som blågult visar upp just nu känns det ändå som Erik fått den tid han behövt.