"Ett uselt idrottsår"
Snart dags att lägga ytterligare ett idrottsår till handlingarna. Har 2008 varit bra?. Eller mindre bra? Eller kanske till och uselt? Det lutar faktiskt åt det sistnämnda. Hur mycket positivt har egentligen hänt? Jag hittar inte mycket.
Foto: Robert Svensson
Som vanligt tänkte jag blicka tillbaka och lista lite av vad som hänt under året. Här har ni mina högst personliga reflektioner:
Årets lag: Utan tvekan Kalmar FF. Den lilla klubben satte alla de stora på plats. Nog luktar det lite "Åtvidabergs-saga" från 70-talet.
Årets lag tur och retur 1:: Förra hösten jublade Norrköping. IFK var tillbaka i högsta serien efter fem år i superettan. För ett par månader sedan ramlade man ur, fast utan tårar. Ingen blev nämligen chockad, IFK var så usla att redan 17 april skrev jag att IFK inte hör hemma i högsta serien. Fyra segrar exempelvis på 30 omgångar talar väl sitt tydliga språk.
Årets lag tur och retur 2: De två IFK-spelarna, Kevin Amuneke och Petru Racu, som inte kom in på Cypern utan fick vända tillbaka till Stockholm för att fixa nytt visum på respektive ambassad. IFK skulle åka på fler torskar inom byråkratin.
Årets lag tur och retur 3: IFK bytte tränare fram och tillbaka. Först var det Mats Jingblad, därefter tog Sören Cratz över. Efter EM-uppehållet i början på juli var Mats tillbaka som huvudansvarig. Huvaligen vilken cirkus.
Årets kanonvärvning: Den gjorde Vargarna förstås som fick Antonio Lindbäck på bättre tankar. Fast inte så bra att stannade när Motala-klubben Piraterna började prassla med sedelbuntarna. Hur stor var signing fee-summan egentligen, Tony Rickardsson, som hade synpunkter på min siffra 400.000 kr?
Årets rekordmagasinresa: Den fick hockeyspelaren Jonathan Ericsson göra. Efter att ha tillbringat mesta tiden i Detroit Red Wings farmarlag fick han chansen att spela i NHL mot slutet av säsongen. Det blev sju matcher för Jonathan som också fick den stora äran att ta hem den fruktansvärt fula bucklan och stolt visa upp den i Himmelstalundshallen. Den resa Jonathan gjort från Vita Hästen via Södertälje, Huddinge, Almtuna och till Detroit Red Wings hade lätt platsat i nedlagda Rekordmagasinet.
Årets sambafotboll: Den trodde vi skulle få se på Idrottsparken men Daniel Bamberg hade en allt annat än lyckad säsong. I stället fick vi åka till Folkungavallen i Linköping (vem gör det frivilligt?) för att studera Daniela och Cristiane, två brassor som låg bakom mycket under LFC:s lyckade säsong som slutade med SM-silver och cupguld.
Årets bragdvinnare: Jonas Jakobsson förstås. Inte ens 12-mannajuryn kunde säga emot den här gången. Förra gången Jonas var aktuell, 2004, gav SvD guldet till Stefan Holm. Då tog Jonas fyra OS-guld, i år blev det bara tre.
Årets arenor: Vi bara matas med nya arenor. Stadium Arena och den nya friidrottshallen blir naturligtvis ett stort lyft i Norrköping, renoveringen av Idrottsparken är också häftig även om det blir trist med plastgräs. Fotboll ska spelas på naturgräs. Lägg därtill att Krokek fått en ny inomhushall för fotboll, att Söderköping lagt konstgräs på Vikingavallen och att Finspång fått en ny simhall på Grosvad. Nu väntar vi bara tak över bandyarenorna i Finspång och Norrköping. Årets friidrottskung: Naturligtvis sprintern Usain Bolt som vann guld både på 100 och 200 m. Och på 200 till och med sänkte Michaels Johnsons fantastiska världsrekord från Atlanta 1996.
Årets friidrottstalang: Joni Jaako, för några år sedan belönad med Rutger Blomberg-stipendiet av Folkbladet-sporten, gjorde sin första allvarliga satsning på 800 meter. Joni vann SM-guld och blev tvåa i finnkampen.
Årets golfkung: Egentligen Katrineholms-sonen Robert Karlsson som vann hela Europatourens penningliga men man får inte glömma bort Finspångs Petter Bocian som vann SAS-touren här hemma. Fast till Europatouren räckte inte Petter i år, men snart är vi framme vid 2009.
Årets OS-facit: Fyra silver - var det bra? Nej, nej och åter nej. Förväntningarna var som vanligt oerhört uppskruvade men i stort sett alla förhandsfavoriter klappade igenom. Som vanligt. Cykelåkarna var de stora vinnarna, silver både för Gustav Larsson och Emma Johansson.
Årets fusion:Den gjorde Saltängens och Lindös damer. Den nya klubbens arbetsnamn blev Norrköpings Damfotbollsförening (puh!) och man slog på trumman direkt då man presenterade Stefan Hellberg och en rad andra namn i ledarstaben. Stefan hann dock knappt börja träna tjejerna förrän han sögs upp som assisterande tränare till Göran Bergort i IFK Norrköping. Vis av tidigare år - fusionerna har svårt att lyckas! Årets protest: Ara Abrahamian chockade alla när han helt fräckt lade ner bronsmedaljen han tilltvingat sig i OS på brottarmattan och lämnade lokalen efter prisutdelningen. På ett mer uttalat sätt går det nog inte att få till en diskussion om mutade och korrumperade domare inom brottarvärlden.
Årets svikare: Kanske finns fler ute i vår idrottsvärld, men den störste av dem alla 2008 heter Mathias Weinhandl. Just det, den förre LHC-spelaren, som lovat komma till Stadium Sports Camp i somras och träna hockeyungdomarna någon timma. Mathias åkte till Norrköping, hittade inte först Himmelstalundshallen, men när han väl parkerat utanför hallen gick han inte ur bilen utan åkte hem igen. Skyllde på att han inte hittat till Stallet där övningarna skulle genomföras. Ändå lär både en vaktmästare och några hockeyungdomar sett honom i bilen...
Årets Vita Hästen: Nej, ingen hockeyallsvenska i vinter heller. Den 27 februari tog säsongen slut för Hästen, det blev varken play off eller kvalserie.
Årets Dolphins:Ut redan i kvartsfinal utan att sätta några avtryck. 1-3 mot Sundsvall gjorde att säsongen tidigt tog slut för Norrköpings basketstolthet.
Årets poängkung: Gee Gervin som pillrade i 53 poäng i mötet mot Sundsvall. Fast något poängrekord i Basketligan var det inte. Det innehas av Tommy Adams från 2005 och lyder på 62 poäng. Årets kgrabbhalvavinnare:Fredrik Uhrbom - igen! Börjar bli lite tjatigt, det var nämligen femte segern för Fredrik.
Årets trotjänare: Malin Baryard-Johnsson valde efter Gothenburg Horse Show att låta Butterfly Flip inte tävlingshoppa mer. Avslutningssäsongen var dock värdig, det blev bland annat en Grand Prix-seger i Bordeaux och 165.000 kr i prispengar för de två. Årets mest meriterade tränare: Urban Nilsson, Linköpingssonen, var med i innebandyns vagga. Sedan dess har han varit tränare i flera olika länder men när han tog över Finspångs IBK fungerade ingenting. Urban tvingades sluta och därefter har FIBK börjat vinna. Urbans resa runt världen fortsätter dock, nu ska han träna norska Fjerdingby är det meningen. Årets gala med förhinder: Proffsboxning får, numera, bedrivas i Sverige under ordnade former. Där planerades en gala i Borgen 21 november med bland annat hemmaboxaren Cliff Soukka i matchlistan. Men en vecka före utsatt datum blåstes galan av, arrangören Sören Niklasson, hade inte alls fått ihop de 800.000 kronorna i sponsring som galan skulle kosta. Nytt försök sägs göras 28 januari nästa år. Fast Cliff fick ändå mäta sina krafter med en lett i samband med USM i boxning i Mässhallen. Cliff vann en hård holmgång. Årets Zlatan: Inter-stjärnan tog storslam på fotbollsgalan. Tre priser plockade han hem. Däremot blev han bara nia i omröstningen om Guldbollen (Ronaldo vann). Kanske ett bevis för att Zlatan ändå inte lyckats hundraprocentigt i landslag och Champions League. Fast Jerringpriset (radions omröstning om årets populäraste idrottsutövare i landet) 19 januari kommer hans säkert att få.
Årets sponsor: När nu Fredrik Lundberg-pengarna (Holmen fortsätter dock som vanlig sponsring) är slut trädde en vanlig företagare fram när det blev känt att IFK skulle tvingas säga upp fotbollsakademins Cay Kindlund. Sponsorn garanterade 450.000 kr och Cay fick behålla jobbet.
Årets avslöjande: Förre spelaragenten Lars T Peterson, som är på väg att ge ut en bok om sina "smutsiga" proffsaffärer kring 90-talet, som avslöjade att gamle IFK Norrköping-backen Janne Hedén bland annat budbärare och överlämnat 350.000 kr i en portfölj till Napolis klubbdirektör Giorgio Perinetti i Göteborg. Janne minns inget, men erkänner att det förekom en hel del svarta pengar då i affärerna. Och att han också fick agera budbärare i firman där han annars var anställd för att jobba mest med försäkringsfrågor.
Årets mest överskattade: Definitivt damlandslaget i handboll. Det var flera år sedan vi skrev om det leende landslaget, numera är det mest gråt och depression, för inget fungerar som man snackar om. Mindre tjafs och mer verkstad borde nog införas i truppen.
Årets comeback: Utan tvekan Andreas Gustafssons i boxningsringen. Comebacken presenterades nu i december men debuten sker 28 februari i Stadium Arena. Andreas väger numera tungvikt så det blir säkert en tuff comeback.
Så jobbar vi med nyheter