Ett derby som hade allt

Först som sist vill jag konstatera att ÅFF vann rättvist med 2-0. Kent Karlsson och Magnus Pehrsson, tränarteamet i ÅFF, hade noga studerat IFK efter förra derbyt och tog nu tag i taktpinnen direkt. 1-0 kom sedan redan i 3:e min och när sedan Pontus Karlsson turligt, via benet stolpen och benet på Andreas Lindberg, gjorde 2-0 i 40:e min så såg det ut att bli en solklar ÅFF-seger.

Kommentar
Men sekunderna före pausvilan blåste domare Eriksson straff till IFK sedan Blaise Mbemba i ÅFF-försvaret tagit bollen med handen. Faktiskt en av Erikssons få rätta avblåsningar den här kvällen.
Naturligtvis trodde de flesta av de 9.022 personerna på Parken att Alm skulle fixa till 1-2 innan pausfikat. Men straffen var lös och förutsägbar, där låg nämligen Henrik Gustavsson i ÅFF-målet och klistrade bollen.
Precis som Andreas Lindberg gjorde på Kopparvallen för ett par månader sedan...
Den här gången rullade bollen ÅFF:s väg kan man säga. Samtidigt som oturen grinade IFK i ansiktet. För precis när laget var på väg att komma in i matchen, efter den första mardrömskvarten, drabbades Renato Braga av ett troligt vadbensbrott i en duell med Henrik Gustavsson, som faktiskt kan innebära att han gjort sin sista match på Idrottsparken.
Träffade Renato på väg ut från Parken, men han ville inte tro någonting.
- Först måste jag till sjukhus, var hans korta kommentar innan han hoppade in i en väntande bil.

Domare Eriksson i huvudrollen
Till sjukhus behövde inte Patrik Jönsson åka, men hans smäll i huvudet gjorde att han tvingades avbryta matchen i paus och ersättas av Andreas Dahlén. Förhoppningsvis går Patriks besvär över på ett par dagar så han kan vara med i den tuffa bortamatchen mot Assyriska på onsdag i nästa vecka. En match som helt kan avgöra om IFK ska fortsätta att ha någon chans på kvalplatsen i superettan eller att man ska hamna i den grå mittenmassan.
I andra halvlek klev domare Eriksson in i huvudrollen. Här ett litet axplock:
* I 62:e tar ÅFF-backen Blaise Mbemba återigen bollen med handen och alla (utom ÅFF-klacken) är säkra på en ny straffsignal. Blaise halkar visserligen till lite, men sträcker ut båda händerna och stoppar bollen framför en anstormande Viktor Rönneklev.
* Sekunderna senare får Andreas Alm sin första varning när han i ren frustration över den uteblivna straffen fäller en ÅFF-are.
* 30 sekunder senare kommer andra gula kortet (och därmed också det röda) från Eriksson, ett straff som Alm snackar till sig på väg över till andra planhalvan. Med en bättre domare och framförallt en domare med spelkänsla, hade Alm klarat sig med en tillrättavisning. I England exempelvis hade domarna tagit smädelsen och kanske t o m erkänt att han gjort fel som missade straffen. Fast nog borde en rutinerad herre om Andreas Alm lära sig att hålla käften direkt efter en första varning...

Skönspelet saknades
r Tio minuter senare blev domare Eriksson utskrattad på Parken igen. Nu var det inhopparen Fredrik Elgström som kastade sig framför ÅFF-bänken och tog bollen med händerna som en målvakt trots att den inte gått över linjen. Assisterande domaren vinkade, Eriksson dömde frispark till IFK men gav aldrig Elgström någon varning. Huva!
Synd att inte de 9.022 åskådarna, årets bästa, bjöds på bättre fotbollsunderhållning. Och en bättre rättskipare. Derbyt hade annars det mesta och framförallt var ÅFF det hetare laget. Mittbackarna Daniel Johansson och Eddy Åman var suveräna i sitt agerande och Henrik Gustavsson är en av seriens absolut bästa målvakter.
Samtidigt som det unga ÅFF växt flera klasser sedan i våras svarade IFK-arna inte alls upp till förväntningarna. En spelmotor som Mikael Blomberg var helt borta i matchen. Inte heller Andreas Alm, Rodrigo Pontes osv stod att känna igen, den ende som kan få riktigt beröm i IFK var lagkaptenen Mikael Roth.
Mest besvikna måste nog annars Peking Fanz varit, vilka innan matchen vecklade ut en banderoll över hela Östra läktaren där det stod:
"Det är lätt att stava till länets bästa lag".
Och så vecklade man ut tre bokstäver över hela läktaren.
Fast där stod inte ÅFF...