Ett snyggt bengaltifo kan få nästan vilken medioker allsvensk fotbollsmatch som helst att lyfta.
Men (och här kommer det första stora MEN:et)... så länge det trots allt inte är tillåtet att använda pyroteknik eller bränna av knallskott/bangers på svenska fotbollsläktare så borde naturligtvis alla ansvarskännande personer följa regelverket.
Man kan trots allt göra sig jäkligt illa på en bengal och många av landets astmatiker får närmast panik när den färgade röken plötsligt bolmar in över de intet ont anande.
Men (och här kommer det andra stora MEN:et)... vi vet naturligtvis samtidigt att människan inte är funtad på detta för de flesta av oss logiska vis.
Eftersom vi, med all lättillgänglig expertis inom området, fortfarande har en massa högljudda figurer därute (mest medelålders män av någon anledning) som förnekar såväl människans påverkan på ett alltmer illamående jordklot och/eller vaccinets positiva effekt på antalet svårt sjuka och avlidna med covid-19 så är det väl liksom bara fullt logiskt att några också tar sig rätten att tutta på bengaler på Örjans Valls bortastå?
"Jag vet att de flesta tycker annorlunda och att reglerna säger nej, men det är ändå jag som har rätten på min sida för det är så jäkla coolt". Typ så kan det låta.
Att bengalerna är "fräcka" är med andra ord ett fullständigt legitimt skäl för att rättfärdiga det hela, resonerar brännarna. Strunt samma att räkningen för tilltaget i slutändan hamnar hos laget man påstår sig stötta.
Scenerna i Halmstad nyligen var smått tragikomiska. Några individer (maskerade, förstås) på IFK Norrköpings läktare valde alltså att tända på strax innan matchen mellan HBK och Peking blåstes igång. Det blev en rejäl utväxling och vi som såg tevebilderna undrade om inte hela sektionen stod i brand. Lyckligtvis var det inte så illa.
Halmstads supportrar tände även de några bengaler, men enligt vittnesuppgifter inte alls i samma mängd.
Nåväl. När röken från den lilla träläktaren med IFK-följet till slut letade sig in under huvudläktaren gick brandlarmet och domaren kunde förstås bara blåsa av spelet och beordra utrymning av arenan.
Här finns givetvis ett protokoll att följa. Det är ansvarigt brandbefäl, och ingen annan, som kan ge fotbollsspelare och domare klartecken för att lira vidare när larmet gått till räddningstjänsten. Oavsett om det var helt uppenbart för alla att ingen på sittplats svävade i någon som helst fara. Man kan anta att det sas ett och annat inte så vackert ord bland de som fick masa sig utanför grindarna igen medan brandmännen gjorde sitt.
IFK:s säkerhetschef Johan Schollin var av förklarliga skäl inte nöjd med tilltaget. I det läget kändes det inte helt bekvämt att vara gästande lags representant på innerplan.
– Självklart, det är inte acceptabelt. Och det är ännu mer oacceptabelt att man sedan, vid flera tillfällen i andra halvlek, använder pyroteknik även då. Trots att man har sett konsekvenserna av det. Där kan jag tycka att man borde tänka till lite ytterligare, sa han till Folkbladet efter matchen.
Uppenbarligen var det få som tänkte till.
Det tog tjugo minuter innan matchen återupptogs och 70 spelade minuter senare stod hemmalaget som vinnare.
Kanske var det karma eller också är IFK Norrköping helt enkelt bara ett sånt där lag som visserligen kan spöa både Malmö och AIK, men veckan därefter förlora mot lag långt ned i tabellen. Med eller utan bengalbrännare på läktaren.