Energin tog slut för Pelle

Pelle Andersson påpekar att det aldrig var fråga om att gå in i någon vägg.
Men han var farligt nära att rasa in med huvudet före innan han drog i nödbromsen.
Det blev helt enkelt för mycket jobb.
För långa dagar och för lite tid.
Ett ohållbart schema med träningar och möten.
- Det tog stopp. Jag klarade inte av att sätta mig i bilen, förklarar Pelle.

Ständigt farande
När han accepterade tjänsten som tipselittränare i Åtvidaberg innebar det samtidigt ett ständigt farande mellan Norrköping och Åtvidaberg.
Det fungerade i ett och ett halvt år.
- Jag spenderade 40 timmar i månaden i bil, fem-sex gånger i veckan fram och tillbaka. Energin tog slut.
Ett par dagar i veckan satt han i bilen vid halv sex på morgonen.
Några timmar senare ledde han ett träningspass med det nystartade fotbollsgymnasiet som han själv var med och startade.
Efter träningen satte han sig i bilen med en gång för att hinna i tid till jobbet som gymnastiklärare på Hagaskolan.
- Och sen tillbaka på kvällen igen för ett nytt träningspass i Åtvidaberg. Jag hade ingen press på mig i klubben, men jag var inte hemma förrän nio på kvällen.

Sociala livet påverkades
Då var det inte med någon vilopuls han träffade familjen.
Det sociala livet påverkades av att spendera dagarna i omklädningsrum att sitta i möten.
- Min familj märkte hur det påverkade mig. Man tappar kontakten med allting runtomkring. Själv undervisar jag i mental träning, men det tog lång tid innan jag insåg att det inte det inte fungerade. Det är lätt hänt att man glömmer bort sig och kämpar på.
Pelle fanns samtidigt med runt P 87-landslaget.
Gymnastiklärare, tipselittränare och ungdomslandslaget blev till slut för mycket.
I juni var det bara en sak som gällde: vila.
- Jag avslutade min tipselittjänst men har inte brutit med klubben. Det var som att komma ut ur en glassbubbla. Jag har bara slappnat av och tagit det lugnt. Det är underbart att kunna gå till badhuset mitt på dagen med min dotter.

Hade blivit värre
Gymnastiklärarjobbet räcker gott och väl i dag.
Pelle Andersson njuter av fritiden och att inte känna någon stress och att slippa att köra de drygt 13 milen fram och tillbaka.
- Hade jag fortsatt i samma tempo hade det blivit värre. Jobbar man som tränare i Norden förväntas man göra mer än vad det finns tid till. Jag kom på mig själv att springa ut till träningarna med andan i halsen vid flera tillfällen för att hinna. Jag är en lugn person men hjärtat slog konstant i 120 kilometer i timmen.
I dag är Pelle helt fri från fotbollen och njuter av av varje sekund.
Den påbörjade steg-4-utbildningen kommer att avbrytas och det finns inget sug tillbaka till tränarjobbet.
- Jag har varit med om otroligt mycket i fotbollen och nöjer mig med att se matcher på TV, avslutar han.

Energin tog slut för Pelle

Pendlandet blev för tufft. Resorna för många och dagarna för långa. Pelle Andersson, 39, var på väg utför. - Energin tog slut, säger han till Folkbladet.

Pendlandet blev för tufft.
Resorna för många och dagarna för långa.
Pelle Andersson, 39, var på väg utför.
- Energin tog slut, säger han till Folkbladet.