En baddare på rehab
Golvad, men inte uträknad.Jonas Björkholm vet hur det känns.Han har rest sig på nio - igen.- Nu är det kul med fotboll igen. Så har det inte alltid varit de senaste åren, säger Jonas inför dagens comeback med Sylvia.
Foto:
De här raderna är till er som inte vet.
Redan efter debutsäsongen i "ettan", 2001, var killen med filmstjärneutseendet liraren det snackades om bland Norrköpings fotbollsfans.
Drivet i steget. Dribblingarna. De välriktade inläggen.
Jonas skulle bara bli den som Sylvia nästa gång skeppade över till storebror. Eller någon annan allsvensk klubb.
Det trodde han själv också.
De förväntningarna blev för mycket.
- Jag ville så mycket, allting kretsade kring fotboll. Själv hade jag höga krav att leva upp till. Jag kände likadant från andra. Jag ville lyckas till varje pris. När kroppen sa ifrån lyssnade jag inte, säger han.
Rehab - nej, tack!
Det har Jonas fått betala dyrt för.
Under de senaste säsongerna har namnet mest förknippats med skador, sjukdom, avbytarbänk, läktarplats och en eller annan comeback.
- Jag är halvtrött på ordet rehab, som han själv uttrycker det.
Frågetecken har också ställts kring hans inställning och engagemang.
- Det fanns de som var övertygade om att inget var fel på mig. Det kändes obehagligt att inte bli trodd när man var skadad och hade ont. Därför kändes det skönt när Dale Reese (IFK Norrköpings fysioterapeut) i vintras kunde tala om för mig att baklåren var slitna och jag inte hade tillräckligt med muskler. Det var skälet till att jag fick någpn typ av kroniskt krampsymptom.
Vi kan kalla det en svit av misskötsel och ungdomlig iver att komma tillbaka för snabbt.
Det är slut med de dumheterna nu.
Nu tänker han komma tillbaka i den takt som känns rätt.
Jonas Björkholm anno 2005 tränar två dagar i veckan med Sylvia-truppen, kör styrketräning en gång på egen hand och löper extra i skogen. En plan som inte ska spräckas före sommaren. Besöket på Centralbadet ingick i uppladdningen till dagens div 2-möte med Visby Gute.
För idag finns han med i Sylvias startelva för första gången i en tävlingsmatch sedan seriemötet med Eskiltuna 27 september förra året.
Sitt bästa
- Jag kan bara göra mitt bästa. Så fort jag känner tröttheten smyga sig på kommer jag byta.
Han tar plats till höger i tremannanafallet.
- Det kan vara en perfekt plats för mig. I alla fall just nu. Där behöver jag inte slösa alltför stor kraft på att jobba hemåt.
Tränaren Mats "Bajen" Olsson är övertygad om att Jonas håller för div 2-spel - åtminstone i en timme.
- Han har kvar steget, det går ruskigt fort när han trampar iväg. Det känns skönt att ha Jonas i bakfickan.
Deras Sylvia kan vara på väg mot något riktigt stort.
- Vi har kanske inte lirare av "Lillens" (Åström) eller Chays (Hews) kaliber. Men det finns gott om grovjobbare och vi har en bred trupp. Målvakten Peter Karlsson måste vara tvåans bäste, har aldrig tidigare sett någon som har så snabba reflexer. Backlinjen är ruskigt stark. Och det är ett speciellt go i gänget, säger Jonas Björkholm.
Hans sjätte säsong i klubben kanske inte blir den bästa.
Möjligen den mest behagliga.
- Den jobbiga tiden i fotbollen hade också ett samband med att jag inte mådde bra utanför. Då begrep jag inte att det var så, nu har jag fattat att man måste må bra för att kunna prestera. Fotboll är inte allting, när man får ett större perspektiv på livet går det att slappna av bättre på fotbollsplanen. Där är jag förhoppningsvis nu.
Vilket inte betyder att ambitionerna är borta.
Han tränade med IFK Norrköping under ett par månader i vintras.
- Jag var inte i fysiskt toppskick, men i spelet kände jag mig inte underlägsen. Det var skönt för självförtroendet. Helt fräsch skulle jag inte göra bort mig, menar "Jonte" Björkholm.
I generna
Han har som bekant fotbollen i generna, två generationer bakåt finns farfar, Lennart "Lill-Mulle" Holmqvist. Ytterligare ett steg finns "Masse" och "Mulle" Holmqvist. Samtliga legender i IFK Norrköpings historia.
Han tog sent om sider också familjenamnet för ett par år sedan.
- Men att jag bytte tillbaka till Björkholm hade ingenting att göra med familjetraditionen. Jag är stolt över släktskapet, men efter en tid kändes det konstigt att inte heta Björkholm. Det har ju varit mitt namn nästa hela livet, påpekar Jonas.
Så jobbar vi med nyheter