Banan på Vidingsjö motionscentrum, Linköping, håller VM-nivå med lite justeringar.
– Det gick så bra det kunde, det var lite överraskande för det är sällan man toppar formen så här väl, säger Pia Kind om meriterna i EM.
Hon kände sig inte på topp och var väldigt nervös innan, kanske för att det finns en ny regel inom sporten som syftar till att korta ner tävlingstiderna. Varje tävlande får tre armband på sig som innebär att de bara får göra två misstag under hela hinderbanan. På varje hinder får de bara en chans.
– Det gör att man kastar sig inte ut utan man stannar upp och försöker planera. Det gör att man blir lite spänd, det är ju skönare när kroppen själv får säga hur man ska ta sig igenom hindren.
Europamästerskapet hölls i den italienska skidorten Fonte Grande vilket innebar att tävla på hög höjd redan från start, något Pia inte gör så ofta.
– Det hade jag stor respekt för, jag var inte riktigt säker på hur min kropp reagerar på den höjden. Men jag tålde det uppenbart den gången.
Något som tilltalade henne redan från början av hennes OCR-karriär är det hänsynsfulla klimat som finns i sporten.
– Man är ute i naturen och visar respekt mot den, jag tycker sådana sporter behövs. Alla nationaliteter är väldigt hjälpsamma mot varandra. Även fast vi konkurrerar mot varandra kan jag ändå ge tips eller varna om något farligt. Det är himla fint.
Pia ser nu hur OCR-Sverige bara växer och föreningarna därefter.
– OCR passar inte alla men många blir bitna för att man kan börja på ganska många nivåer. Man behöver inte vara vältränad – man blir ganska vältränad.
Enligt Pia går det ganska fort att lära sig hantera alla hinder.
– Det man behöver är ju naturliga funktioner: hoppa, krypa, bära, hänga, springa. Det kan vi ju som barn och sen tappar vi det, man behöver bara fiska upp det. Det ligger väldigt djupt i oss, det är ganska coolt.
Låga riggar som denna är Pias favoriter och hatobjekt på samma gång. På EM i Italien var det såklart kulinariskt tema på hindren, där var greppen i form av pizzabitar och spagetti.
Vilket är ditt favorithinder?
– Det är ju väldigt roligt med de här långa, låga riggarna när man ska hänga och lista ut hur man ska klara dem. Men det är också lite hatkärlek för jag tycker de är väldigt svåra. Annars är jag bra på styrkehinder för jag är ju stark, så det gillar jag bara för att jag är bra på det.
En gång i veckan tränar hon hinderbana och utöver det simmar hon, klättrar och löper. Nu har hon precis bokat biljetterna till VM i Costa Rica som går av stapeln om en månad. Efter EM har hon hunnit avverka ett SM med en guldmedalj som resultat. Fram till VM ska hon träna strategiskt för att inte vrida ur kroppen totalt.
– Laddar om lite mentalt, vila upp mig, äta, sova – och njuta av sommaren.
Det här hindret kallas Weaver, för att kroppen ska löpa under och över ribborna varannan gång.
Till Costa Rica tar hon med mannen och deras vuxna barn.
– Först blir det fokus på tävlingen och sen blir det lite semester.
Familjen åker ner några dagar i förväg för att Pia förhoppningsvis ska vänja sig vid fukten och värmen ovanpå jetlag och återigen att tävla på hög höjd.
– Det blir inte bättre med tävlingsnerverna men jag lyckas fokusera ändå. Man blir ju också väldigt taggad och mycket bättre.
Uppvärmning på Vidingsjö, inför ett träningspasspass. Här tränar Pia Kind en gång i veckan.
– När jag börjar känner jag ändå "Gud, det här är det bästa som finns". Då ser man och hör inte mycket – det är hinder för hinder. Trött är man ju ändå så det behöver man inte tänka på.
Du har vunnit flera VM, EM och SM – vad är ditt nästa mål?
– Jo, det är en jättestor grej: nästa år kommer VM till Sverige, så coolt! Då blir hela Göteborg fullt av OCR-are och alla svenskar kommer vara i toppform!
Skyfall är ingen ursäkt till att skippa utomhusträningen.
– Tänk om det regnar under tävling, vad gör vi då?, säger Pia.