Jag tänker naturligtvis högt om det eventuella tronskiftet där basketherrarna efter en rivstart på säsongen med segrar och slopade pandemirestriktioner på allvar tar upp kampen om vintersportpubliken i Norrköping.
Att nästan 3 000 personer letar sig upp till landets finaste baskethall en måndag i oktober är i sig närmast sensationellt, även om matchen råkade vara en reprisföreställning på förra säsongens SM-final. Jo, jag vet att delfinerna strött ut en stor mängd gratisbiljetter för att kunna sätta lapp på luckan, men det har man å andra sidan gjort förr utan att få samma respons. Det här är ändå något speciellt och skvallrar möjligen om en växande nyfikenhet bland det som vi brukar kalla marginalpubliken.
Dolphins har helt klart hittat något som liknar ett framgångsrecept och känslan är att klubben just nu gör precis allting rätt. Det är spektakulärt och inte så lite imponerande med tanke på hur det såg ut för inte så länge sedan.
Så sent som i mitten av maj 2019 drog olika falanger i klubben åt motsatt håll och som ni kanske minns avgick hela styrelsen med Mattias Ottosson i spetsen. Föreningen var i kris och dåvarande ledningen såg ingen annan lösning än att sälja drömhallen för att kunna betala räkningarna.
Men ungdomsektionen satte stopp för planerna, förre stjärnguarden David Bergström tog över rodret efter ett känslosamt extramöte och har, vad jag förstått, lyckats navigera mästarklubben förbi skär, undvikit grundstötning och styrt skutan mot lugnare vatten och en ljusnande framtid.
Jag kan tänka mig att det fortfarande finns massa utmaningar kvar för delfinerna men nu rullar i alla fall den där tunga stenen i rätt riktning och medlemmarna och alla andra som bryr sig om Norrköping Dolphins har getts tid att andas.
Fortsätter haussen?
Jag vill gärna tro att många Norrköpingsbor ruttnat på att följa sina favoritlag framför teven eller datorn där man kunnat lyssna in varenda suck och svordom med ödsliga betongläktare som en sorglig fond till spektaklet.
Norrköping är verkligen en sportintresserad stad. Utan att för den skull kunna stödja mig mot fakta så är känslan att en stor del av populationen faktiskt bryr sig om sitt eller sina lag.
Som inflyttad lantis i slutet av 1980-talet kunde jag med egna ögon tidigt konstatera att; 1) IFK Norrköping står i en särklass vad gäller intresse och att; 2) Vita Hästen var lika ohotad tvåa före en basketklubb som kämpade med att dra publik först till begränsade Mässhallen och sedan det där Bosse Sundberg-monstret till anläggning som heter Stadium Arena.
Så kan basketen kliva förbi ett Vita Hästen som just nu har det motigt?
Ja, kanske.
Hästen klev upp i landets näst högsta serie (allsvenskan) inför säsongen 2014/15 och man gjorde stor succé med fulla hallar och en smart spelidé som var nära (nåja) att räcka hela vägen till svensk hockeys himmelrike.
Men det var då.
Arvet har inte kunnat förvaltas och resultaten har uteblivet de senaste åren. Omsättningen i spelartruppen är närmast svindlande och till ett sånt stort antal att inte ens den mest inbitne Hästen-supporter kan ha koll på alla hockeykillar som passerat revy under de senaste fem säsongerna.
Å andra sidan har klubben ändå lyckats locka mycket folk till den gamla ishallen från 1977. Fortsätter de sportsliga motgångarna kan det emellertid bli svårt och då kan Dolphins springa förbi grannen på "Himpa".