Efter avslutad lunch slår Caroline Sigefelt ned sig i en av hotellobbyns sköna fåtöljer.
Umeåtjejen som gör sin tredje säsong i delfinernas linne passar inte i den typiska elitidrottarens mall.
31–åringen lyckas att tänja ut dagarna tillräckligt för att kombinera yrkesrollen som akutläkare med att vara basketspelare i Sveriges bästa lag.
– Jag har en fantastisk arbetsgivare som gör allt för att mina träningstider ska passa och för att jag inte ska missa matcher. Ofta är jag sen till träningarna men det är en himla tur att jag har en förstående coach ett lag som tillåter det, säger Sigefelt.
Under den fem och ett halvt år långa studietiden i norr trappade hon aldrig ned. Det var inte heller aktuellt när jobbmöjligheten dök upp i Norrköping.
– Jag flyttade dels för jobbet men för basketen också. Jag ville testa något annat efter att ha bott i Umeå hela mitt liv och visste att det fanns bra möjligheter här.
Dolphins nummer sju gör ofta entré på träningarna med andan i halsen. Stressad och uppe i varv direkt från Vrinnevisjukhuset.
– Det är inget vanligt jobb "nu måste jag gå". Antingen kan hon gå eller inte, men hon gör det bra, säger Lasse Johansson.
Men det är en kamp att få pusslet att passa som suger en hel del energi.
– Men det ger mycket också. På jobbet har jag full fokus. Sedan är ganska skönt att ha något annat. Att röra på sig mår man alltid bra av. Det sociala får man energi av, menar Sigefelt.
Du har aldrig varit orolig att behöva lägga av?
– Både och. Jag pratade med Lasse och min arbetsgivare när jag började. De tyckte att: "vi försöker fixa det här, det här ska vi fixa". Så länge det går och jag tycker det är kul - så vill jag ha båda delarna i mitt liv och så länge det fungerar är jag jätteglad. Jag missar en del men försöker träna så mycket jag kan. Om jobbar kväll, tränar jag på morgon. I bland försöker jag flexa in i senare för att träna på morgonen, då blir det direkt till jobbet.
Känns det som om du kan ge basketen en ärlig chans?
– Inte så mycket som jag vill. Jag skulle vilja lägga ned mer tid, men hade jag varit 23 hade det varit en annan sak. Nu känner jag att vill satsa på karriären också. Men jag känner att jag tränar för lite, speciellt på den nivån jag är. Jag är inte så bra att jag kan hålla uppe nivån. Jag skulle vilja träna mer, prestera bättre och tillföra mer men jag vet att situation är som den är.
Vad är roligast med jobbet?
– Det är ett progressivt jobb. Jag lär mig hela tiden. Det går inte att lära sig allt. Man lär sig något nytt med varje patient, att man får en en sådan direkt kontakt med andra människor.
Men det måste vara tufft också?
– I bland. Det ligger i jobbets natur. Men jag tycker att jag kan hantera, det var någon gång som det har varit lite jobbigt där det inte går som man tänkt.
Efter torsdagens Eurocupretur mot Adana Botas så möter Dolphins ett tufft program hemma i ligan.
Bland annat Northland borta. Den resan kan Caroline Sigefelt tvingas avstå.
– Jag måste försöka att lösa det. Att min schemaläggare orkar med.
