Jag har lite svårt för könsmixad curling (som var först ut) och sitter knappast som klistrad framför teven just då, men ur en annan aspekt förmodas spelen i Kina bli ett högdramatiskt spektakel. Många undrar förresten fortfarande vem som bär skulden till den helt vansinniga idén att genomföra detta OS.
Förhandsrapporteringen kring den svenska truppen har handlat mer om PCR-test och krassliga atleter än ifrågasatta dagsformen hos Damkronorna, Nils van der Poels träningsintervaller i världsrekordtempo eller status på det blågula vallateamet.
Alltså, det som normalt dominerar sportsidorna dagarna innan OS-elden tänds.
Vi kan väl redan här slå fast att OS i Kina inte kommer att likna något annat mästerskap och tyckte ni att JVM-hockeyn eller handbolls-EM omgavs av onödigt stora (eller små?) försiktighetsåtgärder så är det ingenting mot vad som väntar i Kina, jättelandet som av många får bära skulden för de senaste två årens farsot över vår planet.
Här tar man pandemin på allvar och den som kräver lättade restriktioner riskerar att om inte slås i järn så i alla fall en enkelbiljett till närmaste psykakut.
Som gammal sportmurvel har jag naturligtvis följt mina tidigare kollegers förberedelser inför resan till Mittens rike och efter att ha tagit del av en närmast manslång kravlista inför resan är jag allt annat än avis på de utvalda skribenterna, även om naturligtvis även jag anser att toppidrott lämpar sig bäst att avnjuta på plats.
Hade de kinesiska arrangörerna själva fått bestämma så skulle inga journalister tillåtits resa in i landet.
Det är uppenbart att de som reser till vinterspelen ses som en fara för Kina. Alla som landar på utrikesterminalerna i Peking eller någon av de andra flygplatserna "välkomnas" som om man vore fullproppad med covid-19.
Svenska journalister har, direkt efter landning, mötts av en armé i vita skyddsdräkter, täckta från hjässa till tåspets med handskar, visir och hela konkarongen. Självklart fick inte någon borda planet till Kina utan giltiga dokument och godkända hälsotest.
Fast inte ens då kan man vara säker på att släppas fram till OS-arenorna och stjärnorna.
Expressens Philip Gadd stoppades på flygplatsen i Peking – trots att han lämnade Sverige fullt frisk.
Två timmar – och två positiva coronatest efter landning befinner sig Philip i en blåljusblinkande ambulans på väg till isolering på obestämd tid. Han är klädd i sån där rymddräktsliknande utstyrsel man brukar se i amerikanska deckare. De effektiva kineserna, alla i liknande dräkter, kan inte med ett ord engelska förklara vad som ska hända.
Man kommunicerar torftigt via en app. Läget är som man förstår rätt deppigt och oklart.
Han skriver: "Jag visste vad jag gav mig in på. Inför resan har jag fått en lång instruktionsbok som tydligt förklarat att ambulans och isoleringshotell eller sjukhus är praxis vid covidsmitta. Jag köpte förutsättningarna, gav tummen upp till mina chefer och hoppade på planet till Kina. Var det värt det? Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör nu."
Högst troligt är att vi kommer att få höra fler historier av det här slaget de närmaste veckorna. Bland journalister och olympier.
Den sportsliga rättvisan för de tävlande kommer givetvis att ifrågasättas, men detta det 24:e vinterspelen i ordningen ska genomföras till vilket pris som helst. Det har ju IOK och de styrande i Kina trots allt bestämt.