Premiär.
I en annan tid bubblade vår södra promenad av en nervös förväntan i takt med vitblåa steg och färger, men i coronans ovissa och envisa grepp är det tomt, tyst och öde på Platinumcars Arena.
Sporten hängde med en kvartett, som är supportrar på arbetstid och jobbar för IFK Norrköping. Vi var med före, under och efter en sällsynt händelserik arbetsdag. Driftteknikerna Niklas Wennermark, Mats Larsson, David Hellström och Oscar Glimsö har rena drömjobbet och kan följa sitt favoritlag på bästa plats från "brandkårshörnan" på arenan.
– Vi kan ha ett av Norrköpings mest populära jobb, säger Niklas Wennermark och ler.
– Många har i alla fall hört av sig och frågat om det finns något de kan hjälpa till med... Att man kan få se matchen på plats kan nog ha en viss betydelse. Det är sånt sug efter fotboll.
Vi möter upp gänget med drygt fem timmar kvar till avspark.
Bakom dörren, på baksidan av östra läktaren med IFK Norrköpings klubbmärke och ordet "vaktmästare", råder det ett nervöst lugn, där "matchlampan" i form av en hemmadress lyser klart.
– Vi tänder den bara på matchdagar. Vi började med det under guldåret 2015 och har fortsatt med det, säger Mats Larsson.
David Hellström och Oscar Glimsö sitter vid varsitt bord.
– Det blir mer och mer nervöst ju närmare matchen vi kommer. Det är alltid likadant, tycker David.
– Vi vinner med 5–0, tippar Oscar.
– Kom igen, grabbar, det är tid för febercheck och hälsokontroll, säger Niklas och går mot kansliet på andra sidan arenan.
Alla är friska, krya och redo för premiär.
Med mindre än ett dygn före premiären mot Sirius gick SMHI, som bara ligger ett par längre utsparkar bort, ut med en klass 1-varning för snöfall under söndagskvällen. Där och då, under själva promenaden från kansliet längs Curva Nordahl tillbaka till deras kontor, hänger ett grått täcke över staden, men det känns inte så oroande.
– Vi har drygt tio grader varmt i planen så det ska nog inte vara någon fara – om det inte kommer för mycket snö på för kort tid, säger Niklas.
– Ska vi köra fram traktorn och plogen?, frågar Mats med ett leende.
Det är drygt fyra timmar kvar till avspark.
De assisterande tränarna, Mathias Florén och Maths Elfvendal, kör ett träningspass med spelarna utanför dagens matchtrupp.
– Oscar... får vi några straffpunkter ute på plan i dag?, frågar Mats Elfvendal.
– Jag ska säga till om det. Vi ska borsta hela planen först innan vi lägger färgen, svarar Oscar.
Driftsteknikerna har koll på allt i och runt arenan, där rutinerna är trygga, bestämda och samma och sträcker sig så mycket längre än till konstgräset.
– Det finns att göra. Arenan sköter sig inte själv. Vi har en ständig dialog med plankoordinatorn och speakern om det skulle hända något. Man vet aldrig, säger Niklas.
Det är dock lite lugnare i dessa tider utan en enda åskådare. De längtar alla till en match med publik, allsång till Markus Krunegårds "Ett liv, ett lag" och trycket på läktarna.
– Hela förra året var en enda lång försäsong. Det var känslan. Vi kan bara vänta och se tills vi ser folket komma gående här igen. Det är för tråkigt nu, menar Mats, som precis borstat av hela planen och är på väg att hämta eftermiddagens mat från pizzerian intill.
– Vi äter halva pizzan före avspark och andra halvan i halvtid. Det är tradition. Det är så varje matchdag. Vi har alla våra små rutiner.
En dryg halvtimme före match, när spelarna varit ute och värmt upp, förvandlas så regn till snö, som blir alltmer intensiv och börjar lägga sig över hela planen. I vanliga fall brukar man vattna konstgräset, men det behövs inte idag. Oron över vattensprinkler nummer sju, som skickat upp vatten på 20:e bänkraden istället för på plan är ett minne blott.
Drygt 25 minuter in i den första halvleken, precis när Ari Skulason svarat för ett drömmål för 1–0 under tiden Niklas Wennermark var och hämtade en kopp kaffe, skissas det på allt annat än pizza i halvtid.
– Vi kommer behöva borsta planen igen, men vi kommer aldrig hinna det på en kvart. Vi måste få mer tid, säger Niklas över radion.
– Jag trodde aldrig vi skulle få användning av de nya snöskyfflarna vi köpte in nyligen i alla fall inte till en allsvensk premiär, men ni får hämta de och göra er beredda och skyffla bort den snö vi tar bort från själva planen, säger Mats till Oscar och David.
Så blir det.
Det blir 20 intensiva minuter i halvtid.
– Det var mer än vi trodde. Snön var riktigt tung och inte alldeles lätt att få bort, men nu får det allt sluta snöa. Det är inte roligt, tycker Oscar.
Det gör inte det.
När Jacob Ortmark skickar in kvitteringen till 1–1 för Sirius faller snön ymnigt över arenan igen och lägger sig på planen, där spelarna får det allt tuffare. Det kan bli aktuellt med ett avbrott mitt i den andra halvleken om domaren Victor Wolf tycker snön stör för mycket.
– Vi måste göra oss redo igen, säger Niklas plötsligt och går mot traktorn, men domaren låter spelet rulla på och de sista 20 minuterna blir en intensiv kamp i snöfallet.
I takt med tiden piper det till i Niklas Wennermarks och Mats Larssons telefoner med en och samma fråga.
"Har ni inte satt på värmen i planen?"
De suckar.
– Planvärmen är på, men kommer det för mycket snö på kort tid lägger sig den uppe på stråna dit värmen omöjligen kan nå. Därför blir det ett lager snö. Det går fort. Vi skulle ha behövt ploga först och borsta sen, men den tiden finns inte, förklarar Niklas.
IFK Norrköping är svindlande nära 2–1, men Sead Haksabanovics läckra frispark träffar ribban och matchen slutar oavgjort.
– Det var väl inte det här man hade hoppats på idag, men det är heller inte en premiär man glömmer i första taget. Vi får väl trösta oss med pizzan vi inte hann äta i halvtid, säger Mats.
Klockan har precis passerat 21.30, när Niklas Wennermark och Mats Larsson stänger dörren och sätter punkt på en omtumlande arbetsdag. Det var mer än en premiär. Det var tio timmar med drygt 15 000 steg, en krånglande vattensprinkler, ett sällsynt väderkaos, tv-sänd borst- och snöskottning, kall pizza, tio koppar kaffe och 1–1 på tavlan.
Det är mer än ett jobb.
– Vi är här för IFK Norrköping hela, hela tiden. Vi är alltid redo. Du kan inte jobba här om du inte tycker om IFK, säger Niklas.
Ett snöblandat regn följer de två i fotspåren, när de går längs Matchgatan i mörkret.
"Hej då, Parken. Vi ses i morr´n", viskar någon tyst på vägen.