Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Därför väljer vi att hålla mamman anonym

När idrottsmamman kontaktade mig sögs jag med kraft in i hennes historia. Det tog några meningar, sedan var jag fast.

Adam Wrafter / Joakim Blomqvist

Adam Wrafter / Joakim Blomqvist

Foto: Kollage.

Norrköping2023-12-03 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Bland hennes ord har jag vandrat och funderat. Sedan har jag gjort mitt allra yttersta för att förmedla berättelsen till er så bra jag bara kan. Jag har känt ett stort ansvar att berätta historien korrekt, med de rätta nyanserna och med stor respekt för alla inblandade.

Jag har noga valt ut. 

Jag har försiktigt valt bort.

Ingen person ska pekas ut. Det är därför som mamman är anonym. Vem hon är, vem ex-mannen är och vem barnen är hör inte hit. Det är därför som jag inte ens nämner vilken idrott det handlar om.

Det viktiga är hennes historia.

För att den kan hjälpa andra. Den kan varna oss alla. För även om det här är ett extremfall kan vi alla lära oss av hennes berättelse.

Det finns en typ av glädje som man bara ser hos barn. 

Små ansikten som älskar livet här och nu, som utstrålar ren lycka och noll oro. Ett brett leende, ett högt jubel och ett par ögon som lyser som solen, när solen är på sitt allra bästa humör. 

Idrotten lockar fram just det här i våra barn. Och när föräldrarna är med i glädjestunden och delar den händer det något med hela familjen.

Den blir starkare, gladare, varmare. Familjebanden byggs upp av byggstenar som påminner mamma och pappa om vad som är det viktigaste här i livet. Vad som står överst på prispallen, utan någon konkurrens.

En dotter. En son. 

undefined
Bilden från kalaset är taget i ett annat sammanhang.

Men när en förälder totalt tappar perspektiven och driver på för hårt förvandlas de där byggstenarna till något annat.

De blir tunga och kalla. För kantiga för händer att bära. Då bygger stenarna i stället upp något annat. En olust, en klump i magen och i värsta fall en osämja och irritation som hotar ett familjeliv.

Det är inte vad idrott ska handla om.

Sporten ska forma kämpande barn till idrottande vuxna. Den ska förverkliga de smås drömmar om att bli stora stjärnor. För det krävs en elitsatsning och ett stenhårt jobb. Men mitt i allt tävlingsfokus får inte våra klubbar glömma bort att fostra våra barn till att bli kloka personer. 

Det är det som är idrottsrörelsens stora gåva till samhället.

För om ett barn lär sig att stötta, peppa och hjälpa sin lagkompis som ung, kommer det att stötta, peppa och hjälpa folk i sin vuxna omgivning också.

Att fostra en idrottsstjärna och en god medborgare går hand i hand. För att bygga en idrottare krävs skivstänger och löpspår. Men underskatta inte andra former av byggstenar.

Underskatta inte kraften av ett släktkalas.