Kristoffer Olsson debuterade i den blågula dressen förra veckan.
P15-landslaget mötte Finland i Åbo två gånger om.
Först slutade det med förlust 1-3, sedan med seger 1-0.
Målskytt och matchhjälte i det andra mötet: Kristoffer Olsson.
- Jag kom på bortre stolpen och drog till med vänstern. Det var jätteskönt att se den gå in, säger mittfältaren om sitt avgörande mål.
Kristoffer fick spela 45 minuter i båda matcherna.
- I den första gick det helt okej. Jag fick starta då och alla var lite nervösa. I den andra matchen kom jag in i halvtid och då gick det riktigt bra.
Kristoffer är en av flera lovande IFK-talanger i årskullen -95.
Haris Nezirevic, Mujo Tankovic och Pierre Olsson var även de med i Åbo och representerade Sverige.
I somras gjorde de succé med östgötalaget på det klassiska Halmstad-lägret.
Östergötland vann alla matcher de spelade, även mot starka lag som Stockholm och Skåne.
Något som inte hör till vanligheterna.
- Det brukar alltid vara Stockholm mot Skåne i final. Nu var det Östergötland mot Skåne och där vann vi med 3-2, säger Kristoffer.
Tuffare internationellt
Till vardags lirar han i IFK:s U17-lag där han har sin pappa, Mats "Bajen" Olsson, som ledare.
- Det fungerar bra. Jag försöker att inte tänka på att det är pappa som är tränare, säger Kristoffer.
Även "Bajen" var en av landets mest lovande lirare på sin tid.
Det blev en match i pojklandslaget och 14 i juniorlandslaget.
- Man började inte så tidigt då utan det var väl från 17 år och uppåt, säger Mats.
Han minns framför allt resorna runt om i Europa - och det lite högre tempot.
- Internationellt är det lite tuffare. Vi svenskar har det ganska bra och är lite snälla mot varandra. Direkt när man kom ut så körde alla med skruvdobb och det smällde lite extra.
Håller på Hammarby
För "Bajens" del tog landslagskarriären slut där men några av hans lagkamrater fick chansen även i A-landslaget.
- Roland Nilsson var med, Anders Limpar likaså och Sven Andersson blev också rätt bra sedan.
Mats representerade Sleipner under större delen av sin spelarkarriär, men hann även med några säsonger i Sylvia.
Han har dessutom varit tränare i båda klubbarna, men nu är det alltså IFK som gäller.
Som smeknamnet "Bajen" kanske avslöjar finns det dock ett lag som ligger ännu varmare om hjärtat, nämligen Hammarby.
- Jag var och såg dem på "Parken" som liten grabb och blev imponerad av fansen och de häftiga, gulsvarta, tröjorna som de hade då, säger Mats.
Han har även försökt att locka Kristoffer med sina Hammarby-sympatier.
- Han är mera IFK:are än vad jag är. Jag har försökt att indoktrinera honom men det gick inte så jättebra, säger Mats avslutningsvis.