Otto Lindell.
När Oscar Jansson satsade för att vara först på bollen i duellen med Naeem Mohammed kostade det ett jack i huvudet och cupmatchen mot Sandviken var över för IFK-keepern.
Med Julius Lindgren och Felix Jakobsson indisponibla fick oprövade Otto Lindell (19 år senare i mars) dra av sig overallsjackan och hoppa in.
Pang.
Rätt in i allvaret från ingenstans egentligen.
– Det är klart att man börjar känna lite nervositet när de säger till att man ska in, men så fort man kommer in så var det lugnt. Det var bara njuta och försöka ta tillvara på stunden, säger Otto Lindell.
Stort att ha debuterat?
– Ja. Jag har följt IFK och sett matcher från att jag var liten. Nu fick jag spela. Det känns stort, säger IFK-målvakten som är Erik Lindells yngre bror.
Den rivige wingbacken som länge var på gränsen i IFK, men fick ordentlig fart på karriären med flytten till Degerfors och var med om att spela upp klassikerklubben i allsvenskan.
– Vi hörs ofta. Erik stöttar mig och vi har spelat mycket tillsammans på fritiden. Vi pushar varandra, kul att det går bra för honom, fortsätter Otto.
Efter att ha tränat med A-laget regelbundet blev det en debut som kom lite tidigare än planerat.
Matchningen kommer annars att ske i U19-laget för Otto.
Talangen fick släppa ett mål förbi sig mot Sandviken, men fick ingen vidare hjälp av försvaret att hålla nollan.
– Jag var kanske lite utlämnad, men tycker ändå att det kändes bra. Det var kul att få känna på spel med de stora grabbarna, fortsätter Lindell.
Rikard Norling satte ett högt betyg efter debuten.
– Det är härligt när man ser unga målvakter på fotbollsplanen. De tar fram bollen och bara smäller iväg den. Det blir ingen bratwurst som singlar ned på halva planen så får man tillbaka spelet.
Vad säger det?
– Det kändes bra med Otto. Han ger ett tryggt intryck med att tro på sig själv. Han verkar inte alls vara nipprig som Pippi Långstrump sa.
Under måndagen värvade IFK in Wille Jakobsson från AFC Eskilstuna och en redan diger målvaktsbesättning breddades ännu mer.
Otto Lindell är inställd på att gneta på och känner sig trygg med var han befinner sig i en stimulerande träningsmiljö under inte minst Maths Elfvendals målvaktsledning.
– Jag tycker att jag har bra fötter. Fram till att jag var 14 varierade jag och spelade ute och var målvakt, men valde att satsa på att stå när jag var 15.