Bättre än såhär blir det inte i mars...

Det vi såg i går var det dock inga blivande allsvenskar. Det var två skadeskjutna lag som fortfarande famlar efter spelmönster, rätta positioner och framförallt tempo i 90 minuter.
IFK saknade exempelvis Mikael Roth, Gudmunder Mete och Marcus Hansson och i ÅFF:s lag saknade man Kristian "Pligg" Bergström, Richard Ekunde, Niklas Hörberg och Andreas Bäckmark för att nämna några.

Båda klubbarna väntar dessutom in fler spelare. Trupperna är nämligen tunna och framförallt gäller det IFK:s. Tyvärr såg vi går återigen klara bevis på vad IFK saknar för typ av spelare.
Det är en spelmotor som styr och ställer på mitten och en riktig vass forward. Dansken Petter Hansen är på ingång när det gäller mittfältsjobbet men kanadensaren Alen Marcina är knappast mannen att frälsa anfallet.

En läckerhet från Marcina
Marcina bjöd under sina 60 minuter på konstgräsplanen dock på en läckerhet, passningen fram till IFK Norrköpings 1-0-mål som Johan Roxström iskallt rullade in förbi Henrik Gustafsson i ÅFF-målet. Men i övrigt gjorde Marcina inget större väsen av sig och IFK:s beslut att ge honom en enkel biljett ut någon annanstans i fotbollsvärlden känns helt riktigt.
IFK får nog fortsätta sitt letande. Fransmannen Antoine Essombe känns betydligt heter även om denne just nu fortfarande är borta för sitt nyckelbensbrott.
ÅFF å sin sida väntar på förstärkningar från Djurgården. Och de behövs, speciellt i offensiven. ÅFF:s dröm är förstås att få tillbaka Pär Cederqvist som gjorde stor succé ifjol, men enligt obekräftade uppgifter till Folkbladet lär Värnamo-talangen inte vara speciellt glad över en ny flytt till "sokna". Det ryktas t o m att Zoran Lucic på Djurgårdens träningar lär hota spelarna med att om de inte tar i på träningarna så väntar en enkel till "sokna"...

Ost och salami till Thompson
Skämt åsido. Viktigast för ÅFF är ändå att man får in ytterligare ett par spelare i sin trupp, det kan behövas när superettan med 30 omgångar drar igång 17-18 april.
Och så vet man inte heller hur länge Andreas Thomsson finns kvar på planen. I går fick han lämna densamma efter 61 minuter sedan han fått två ostskivor och en salamidito för två riktigt fula tacklingar som definitivt inte hör hemma på en fotbollsplan. Allra minst då i en träningsmatch som inte gäller någonting mer än äran.
En sak är säker efter att ha sett de två östgötalagen i superettan årgång 2004 på samma arena: Inget av lagen kommer att slåss bland de fyra-fem bästa i serien. ÅFF som i fjol skrällde med en fjärdeplats, men utan en riktig målspottare (även Mats Haglund har ju lämnat klubben för Häcken) kan man glömma toppskicktet.
Mitt tips i dagsläget är att de två lagen kommer att vara bland platserna 6-12 när börjar närma sig facit fram i oktober. Men det är långt dit, det är också hela sexa veckor kvar till seriepremiär!
Matchen i går slutade 1-1 och det tycker jag var helt okey. Det kändes som om lagen hade var sin halvlek. Framförallt var IFK duktigt första kvarten men när Mikael Thorin fick en smäll på vaden och tvingades utgå försvann de offensiva kvalitéerna på mittfältet. Mikael Ström får ursäkta, trots sin påbörjade åttonde säsong i IFK:s A-trupp, kan han inte slå en enkel passning på tio meter. Han är tyvärr ingen mittfältare och borde inte få uppträda där mer om jag fick råda.
Även Robert Hillstedt drabbades av en knäskada. ÅFF fick sin rättvisa kvittering tio minuter före slutsignalen men borde knappast fått den. Henric Karlsson ramlade nämligen innanför straffområdet i en duell med Filip Apelstav. För oss som stod 10-15 meter från händelsen såg det ut som om Henric snubblade på sig själv, linjemannen Ghassan Abdulahad klev dock in och vinkade för straff, vilket inte domaren Per-Olof "Poppen" Pettersson hade en tanke att blåsa för annars.
- Men jag rörde ju honom aldrig, var Filips förtvivlade kommentar direkt efter signalen.
Jag förstår honom.