Vita Hästen, HV71, Västerviks IK, Grästorps IK, Kalmar HC, Nyköping och Tranås AIF.
Efter sju klubbar, de flesta av dem i Norrköping hos Hästen där det blev en bra bit över 100 allsvenska matcher, är spelarkarriären över för den spelbegåvade backen.
Han fyllde 25 den här veckan.
Ett rätt drastiskt beslut, kan tyckas.
Bara ett par veckor har passerat sedan han var med och räddade Tranås kvar i hockeyettan efter kvalspel.
– Funderingarna på att sluta har växt fram ett tag, senaste året eller de senare två till och med, säger Ludvig Martinsson till Sporten och utvecklar:
– Jag var inte sugen på att stanna i Tranås, då skulle det bli en ny flytt och det hade jag inte motivation och ork till. Så redan innan säsongen var över hade jag i princip bestämt mig för att lägga av, det har inte känts värt uppoffringen de senaste åren.
De senaste tre åren har han spenderat i tre olika ettan-klubbar.
Inget glassarliv, precis – trots kärleken till spelet.
– Jag har jobbat åtminstone 75 procent utanför hockeyn. Jag beundrar de som orkar på den här nivån tills de är 35, det gör jag verkligen. Jobb, träning, familjeliv. Det är en stor skillnad på allsvenskan och hockeyettan på så sätt. I träning skiljer det inte särskilt mycket, menar han.
Samtidigt – steget att avsluta är stort. Det medger Ludvig Martinsson utan omsvep.
– Hela ens liv har kretsat kring hockeyn, alla beslut har påverkats av hockey. Vemodigt att lägga ned, men samtidigt skönt. Jag kan göra lite mer saker. Jag ser det som en början på något nytt.
Tankar på att fortsätta inom hockeyn som tränare var obefintliga.
Påpekar han själv.
– Hade inte gått i några tränartankar alls när Jussi (Salo, dåvarande junioransvarig i Vita Hästen) ringde. Han hade nog fått nys om att jag nämnt för en del att avsluta spelarkarriären. Efter ett par samtal senare var vi överens. Jag fick en bra känsla för Jussi, det var en anledning till att jag hoppade på det här uppdraget som jag känner mig enormt taggad inför.
Salo själv lämnar dock Vita Hästen – för att bli huvudtränare i Väsby, som åkte ur allsvenskan.
– Snopet, men bara att önska Jussi lycka till i Väsby. Jag har faktiskt inte pratat med honom efter att det blev klart med en flytt, men det ska jag göra. Finns inga hard feelings där, försäkrar Ludvig Martinsson som alltså hade Salo och Mikael Johansson under ett par ovissa och påfrestande kvalveckor i Tranås.
Han hyllar båda och ser deras ledarstil som en inspirationskälla.
– Tranås hade inte klarat sig kvar utan dem. Deras ledarskap gillar jag, raka, tydliga, ärliga. Lätta att prata med, ser människorna bakom. I spelet vill de att vi hållit sig till få saker och göra dem fullt ut. Det uppskattar jag. Som spelare kan det lätt bli för mycket att tänka på, säger Ludvig Martinsson som också haft "Micke" Johansson som huvudansvarig i Vita Hästen.
Nu ska han kliva in på sitt första hockeyuppdrag utan att spela själv. Bredvid "Micke" Johansson i J18-laget.
Ser du dig själv göra en tränarkarriär?
– Nej, jag har inga ambitioner än, vet inte vad jag ska vänta mig. Jag ska känna mig för, se om det är något för mig att satsa på. Till att börja med måste jag utbilda mig för att få vara tränare, jag kommer gå de kurser som krävs. Det blir också ett steg att ta. Sedan har jag väl lärt mig en del av tränare som man inte vill efterlikna...