Det var nog en och annan som höjde på ögonbrynen när det stod klart att Daniel Bäckström skulle bli ny tränare för Sylvia.
I 011-fotbollen är han en relativt ny bekantskap, men den tidigare Umeå-mittfältaren har under året i Norrköping gjort ett starkt intryck på de styrande i IFK.
Så pass att han nu får ansvaret som huvudtränare i Sylvia.
Inte illa för en kille som just fyllt 27.
Att vara ansvarig för ett division 2-lag i den åldern är inte direkt vanligt.
– Nej, kanske inte. Men å andra sidan fick jag börja träna på att vara tränare tidigt. Sedan har saker och ting fallit på plats för mig, och jag har haft lite tur ibland, säger den ödmjuke norrlänningen.
Trots den, i de här sammanhangen, ringa åldern har Bäckström redan hunnit samla på sig en hel del erfarenhet som tränare.
Det hela började med att hans spelarkarriär fick avslutas i tidig ålder. När Daniel var 19 år drog han av korsbandet i knät och fick sedan flera följdskador efter det.
Till sist tvingades han inse att det var över, men att lämna fotbollen helt var aldrig ett alternativ.
Då föll sig rollen som tränare ganska naturlig.
Det började med uppdrag som huvudtränare på lite lägre nivå, sedan fortsatte han som assisterande i division 1-laget Umeå FC innan IFK-managern Janne Andersson i fjol fick upp ögonen för honom och tyckte att han skulle passa utmärkt som barn- och ungdomsansvarig i klubben.
Under året har han även basat över IFK:s U19-lag och det är därifrån han nu ska hämta merparten av spelarna till sitt nya Sylvia.
– Det kommer finnas ett antal spelare som aldrig har spelat en seniorfotbollsmatch när säsongen drar igång och det är en stor utmaning, men känslan är bra.
Det IFK nu försöker sig på är inte unikt, Helsingborg har redan gjort en liknande satsning i Skåne, men det är heller inte vanligt.
Att gå från juniorfotboll till seniorfotboll är kanske det svåraste steget för en spelare menar Daniel och idén med det här projektet är att underlätta det klivet och låta lovande spelare få känna på seniorfotboll i en tidig ålder.
Sylvia har de senaste säsongerna varit lite av plantskola där unga IFK:are som inte riktigt platsat i A-laget fått chansen att visa upp sig, men nu går de ett steg längre.
De rutinerade spelare som fanns i Sylvia har lämnat, och de som ansluter från ”Peking” är ännu yngre.
Daniel är fullt medveten om utmaningen som står framför honom, men tror stenhårt på idén att Sylvia kan bli en brygga till IFK:s A-lag.
När han sedan får frågan om hur laget ska spela säger han först ”långa bollar” lite skämtsamt, för att sedan bli mer seriös:
– Det är klart att vi vill utbilda våra spelare att spela bollen efter marken. Ha spelare som är duktiga på att kombinera sig fram i planen. Spelare som har en fysisk kapacitet som gör att de orkar anfalla mycket men också försvara. Det ska vara kul att se på fotboll och Sylvia ska inte vara något undantag. Det är det jag utgår i från.
Du kom hit i fjol och blev barn- och ungdomsansvarig. Nu tar du över Sylvia. Var kommer du vara om fem år?
– Ja, det vet jag inte. Det känns som att jag är på rätt väg i alla fall, sedan vart den vägen leder får vi se, säger han.