Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

- Man är skyldig att hjälpa till

I skogen kan det lura faror men det är inget en orienterare räds.  Vrickade fötter, småsår och vassa kvistar hör sporten till.  Mats Röjgård, 40 har orienterat i över 30 år och vet vad som väntar bakom gran och tall.  - Min bror fick en pinne innanför skinnet en gång, säger Mats.

Mats Röjgård, OK Kolmården.

Mats Röjgård, OK Kolmården.

Foto: Nils Sjödin

NORRKÖPING2009-08-27 03:00
Henrik Engström
Orientering kan vara en blodig sport. I fredags råkade landslagmannen Martin Johansson ut för en otäck olycka i den ungerska terrängen. Det var i VM-stafetten som den ledande svensken olyckligt fick en pinne tio centimeter in i det högra låret. Att blod och skador förekommer ute i skogen är inget den rutinerade orienteraren Mats Röjgård förnekar - men; - De flesta sår kan man plåstra om själv, säger Kolmårdsorienteraren. I helgen som var krävdes det dock lite mer än ett plåster för Mats. - Jag föll och satte handen på en vass kvist. Jag blev tvungen att sy två styng, berättar han. Vrickningar vanliga
I Kolmårdsträffen i helgen var det inte bara Röjgård som råkade illa ut. OK Denselns Albert Mollén sprang i mål med blod rinnande längs ena kinden. Allra vanligast tror Mats ändå att det är med vrickade och stukade fötter. - Det är nog fler som har stukade fötter och tejpar sig själva i orientering än i övriga sporter, spekulerar han. Själv har han mest varit drabbad av några överansträngningar och på sin höjd råkat ut för någon allvarligare skada vartannat år. Minns ett dödsfall
En annan risk är grenarna i ögonhöjd. Det kan vara enkelt att missa en utstående gren när man rusar fram genom skogen. - Ibland händer det att man missar en kvist och att man får en liten rispa på hornhinnan. Det gör riktigt ont men det är inte så farligt. Man ser lite grumligt i ett par dagar sen går det över. Vid varje orienteringstävling har sjukstugan ett antal sår och stukade fötter att ta hand om men de allvarligare skadorna är enstaka fall, enligt Mats. - Min bror fick en pinne innanför skinnet en gång. Sen kommer jag ihåg ett dödsfall. Det var en orienterare som föll och fick en gren i ljumsken. Han förblödde, säger Mats. Ett problem med sporten är att den inte är inramad - det finns ingen arena som övervakar dess fortskridande. Sportsliga utövare
Lyckligtvis finns ändå gentlemannaregeln som säger att man måste hjälpa. - Man är skyldig att hjälpa till om någon drabbas av en olycka, menar Mats. Precis så sportsliga var också orienterarna som låg hack i häl på Martin Johansson. Istället för att forsätta för guld avbröt Thierry Gueorgiou (Frankrike), Anders Nordberg (Norge) och Michal Smola (Tjeckien) tävlingen för att hjälpa svensken.
Ålder: 40
Klubb: OK Kolmården Rankad: 25:a i Sverige Jobbar på: Eon Träffat i skogen: - En grävling här om dagen. Men de flesta djuren spring bort.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Sport