En ny röst det enda rätta
Stefan Hellberg valde att avgå själv som tränare för IFK Norrköping.I går eftermiddag meddelade han ledningen och spelarna sitt beslut. Inte oväntat, utan den stora frågan är nu vad som händer i klubben?Går det att vända den nedåtgående trenden och t o m slåss om en allsvensk plats i oktober?Tillåt mig tvivla.
Foto:
Stefan har ju aldrig tillhört de kaxigaste av tränare, men valde ändå i vintras att sticka ut hakan när han meddelade att det enda som gällde var en biljett till allsvenskan.
- Annars får jag ta konsekvenserna, sa Stefan.
Nu gjorde han det. Redan efter 13 omgångar. Antydningarna kom redan efter Boden-matchen då Stefan mer eller mindre ställde sin plats till förfogande. Förlusten där uppe i norr var extra tung då IFK även förlorade på samma arena i fjol. Och även fick stryk mot Friska Viljor, varken Örnsköldsviksklubben eller Bodens Bandyklubb är ju några fotbollsmetropoler...
Krönika
Efter hemkomsten från de norrländska myggen och den bittra förlusten fick han dock ledningens fulla stöd.
Och då valde Stefan att fortsätta sitt tränarjobb i den klubb han faktiskt var med och blev svensk mästare i redan 1989. Då som assisterande tränare till Kent Karlsson. När Jörgen Augustsson sedan anlitades av Tommy Wisell och styrelsen att ta över efter guld-Kent men fick sparken redan efter åtta månader, valde Stefan att solidariskt stiga åt sidan.
Sedan dess har han inte varit aktuell för IFK, utan blev Sylvia trogen i hela tolv år.
Men 2003 anställdes Stefan som utvecklingsansvarig i IFK men redan efter ett halvår tog han över efter Håkan Ericson. Två har nu gått och frågan man ställer sig är naturligtvis - var Stefan den rätte?
Om detta kan man ha massor av åsikter. Klart är att han haft svårt, framförallt i år, att få truppen att sträva åt samma håll. Det har funnits många viljor och framförallt har Stefan för första gången haft det svåra jobbet att plocka ut rätt startelva ur en 18-mannatrupp som är förhållandevis jämn.
Sedan ska man naturligtvis inte lasta motstångarna enbart på tränaren. I dagens IFK Norrköping finns det flera spelare som verkligen inte tagit sitt ansvar. Pierre Gallo, Patrik Svensson, Bruno Santos (trots fem mål!) och Abder Kabous är bara några som fallit ur ramen. Kabous är kanske den största besvikelsen, en spelare som IFK trodde blint på och med vilken man skrev treårskontrakt så fort det gick. Men fransmannen verkar inte alls vilja införliva sig i den svenska organisationen utan gav ett mycket förvirrat intryck i första halvlek mot Gais.
Stefan har inte haft någon lätt uppgift att foga samman det här laget. Dessutom tror jag att trycket utifrån styrelsen, supportrarna och massmedia varit av en helt annan kaliber än vad han var van vid från tiden i Sylvia.
Kompetensen att träna ett supperettanlag har definitivt Stefan, men det jag tror han saknar är just den mentala biten som är så oerhört viktig i dagens nästan "krigsladdade" miljö runt framförallt fotbollen. Trycket har blivit nästan omänskligt.
Vem ska nu ta över som IFK-tränare? Tja, något hett namn framfördes aldrig i går men ett inte alltför vågat tips kanske är att Michael Andersson, klubbdirektören och succétränare i Djurgården och Malmö FF när det begav sig, tar över temporärt fram till nyår. Michael säger själv att klubben ännu inte bestämt om man ska satsa på en långsiktig lösning eller en kortsiktig.
Namn som Sören Cratz (numera i Mjällby) eller Olle Nordin (nu i Jönköpings Södra) kommer garanterat att debateras men tänker IFK Norrköping snart vara åter i allsvenskan, tycker jag det känns som om ett helt nytt friskt namn vore det enda tänkbara.
Till sist kan jag inte undanhålla er en liten historia ur verkliga livet.
Min egen 16-åring Daniel och Stefan Hellbergs son Kim är bästisar. Förra veckan, inför derbyt mot ÅFF, frågade sonen om Kim och han kunde få åka med i bilen till Kopparvallen och se matchen. Men innan jag hann säga ja tillade Kim:
- Om pappa har kvar jobbet förstås!
Det hade han i all fall en vecka till...
Så jobbar vi med nyheter