Vi träffas i baskettemplet Luleå energi arena vid lunchtid. David Visscher kommer insläntrande i restaurangen några minuter för sent, lyfter handen och ber om ursäkt. Han är tydligt märkt av sjukdomen som brutit ned hans kropp och över en natt förändrade livet för alltid.
För ett år sedan stod vågen på 98 kilo. I dag 75. Det har satt sina tydliga spår.
-- Kläderna har blivit en aning för stora men det är okej. Kan jag hålla den här vikten, 75-80 kilo, är jag nöjd, säger han med ett skratt och minns tillbaka till våren 2022 då livet tog en ny vändning för den sjufaldige mästarcoachen i basket.
Allt började med sura uppstötningar. Lite värre än vanligt men ingen jättegrej. Kanske var det en biverkning av covidinfektionen för några månader sedan? David Visscher medicinerade och hoppades att problemen skulle släppa men uppstötningar ville inte ge med sig. Han bokade en läkartid. En tid senare kom det tuffa beskedet: Det handlade om en cancertumör på översta delen av magsäcken och nedre delen av matstrupen.
-- Jag hade nästan börjat ana att det kunde vara något mer allvarligt och när beskedet kom blev jag varken överraskad eller chockad. Men det är klart att jag kände mig skakig. Jag visste ingenting. Det blev mörkt.
Cancer förknippas ofta med döden. Hur gick tankarna där och då?
-- Jag var tvungen att hitta en balans i livet - i vardagen. Både planera för att jag kan gå bort ganska snart men samtidigt inte fundera för mycket på det och bli helt knäckt.
David Visscher fick ganska snabbt beskedet att cancern inte spridit sig till andra delar av kroppen. En stor lättnad och något som gav hopp och en tro på framtiden. I maj 2022 började han sin cellgiftbehandling och mådde efter omständigheterna förvånansvärt bra.
Men en lördagkväll i början av juli kom nästa tuffa smäll.
Han berättar med en lätt rysning.
-- Jag drack ett glas vatten och började plötsligt få fruktansvärt ont i magen – en smärta som jag aldrig upplevt förut. Min fru Heléne tyckte jag skulle ringa akuten, man som jag är ville jag vänta, men till sist gjorde det alldeles för ont.
Visscher åkte med ambulans till Sunderby sjukhus, fick beskedet att det gått hål i magsäcken och redan på söndagsmorgonen hade han landat med ambulansflyget på Arlanda för vidare transport till Karolinska sjukhuset i Huddinge. Där stod ett operationsteam på nio personer och väntande.
Åtta timmar senare hade han tvingats operera bort hela magsäcken och vaknade upp till en ny verklighet av slangar och sonder över hela kroppen.
--Jag måste hylla svensk sjukvård. Vilka proffs. Vilka fantastiska människor. Där fanns åtta-nio personer, en söndagmorgon mitt i sommaren, och väntande på att ta hand om mig. Kirurgerna som opererade mig är de bästa Sverige – det är jag evigt tacksam för i dag, säger han.
Fembarnspappan Visscher tvingades stanna i 1.5 månader på sjukhuset innan han fick komma till Sunderby sjukhus i slutet augusti. Där blev han kvar ytterligare en månad – sedan gick den efterlängtade resan hem till familjen i villan i Rutvik.
-- Det var underbart. Jag kan säga att mina hundar gick helt "berserk" när jag kom in genom dörren. Min fru Heléne hade fått dra ett jättelass under min sjukdomsperiod och jag ville så gärna kunna hjälpa till hemma igen. Kanske inte lika mycket som förut men i alla fall lite grand.
Men så blev det inte och oron blev istället ännu större när David Visscher under hösten 2022 hastigt tappade i vikt för varje dag som gick. När han var som tunnast stod vågen på futtiga 62 kilo och krafterna bara rann ut ur kroppen.
-- Det var mörkt och deppigt. Jag orkade knappt gå nedför trappan till köket. Jag rasade i vikt så snabbt och det hade gått att räkna ut när jag skulle vara försvunnen från jordens yta.
Det visade sig att de sonder som försåg David Visscher med näring och kalorier hade blivit feldoserade och med hjälp av en dietist hittades till sist rätt nivå. Det gav snabbt resultat och han fick tillbaka styrkan och energin igen.
För bara ett par månader sedan – i mitten av februari – var det dags nästa stora kirurgiska ingrepp som skulle innebära ytterligare ett steg framåt i livskvalité. "En positiv operation" som David Visscher kallar det.
På Karolinska sjukhuset Stockholm kopplades matstrupen ihop med tjocktarmen – en slags passage där maten ska passera – efter en åtta timmar långa operation vilket innebär att han nu kan äta och dricka för första gången åtta-nio månader.
-- Jag kunde inte äta någonting från julbordet – nu ser jag ser fram emot påskmiddagen.
Hur mår du i dag?
-- Förvånansvärt bra. Visst, cancer är cancer och man vet aldrig. Jag är inte naiv, tar alla besked med en nypa salt och vet att den kan komma tillbaka när som helst. Men just i dag finns det inga spår av cancer i min kropp.
Har du varit rädd?
-- Ja, absolut. Det har varit mörkt och en jäkulsk process. Men jag är religiös och tror på någonting, att det finns något annat efter döden. Mest rädd har jag varit för att inte vara en del av min familjs och mina barns framtid, att inte få vara med när de växer upp.
Var har du hittat stöd och kraft?
-- Min fru Heléne har varit fantastisk hela tiden. När jag mådde som sämst snackade jag mycket med min bror John i USA. Öppna och ärliga samtal där vi kunde prata om precis allt. Mina barn har varit starka men självklart skakade av det som hänt. Min arbetskamrater på Luleå kommun och min chef skickade ett fint meddelade till när jag låg på sjukhuset – då började jag gråta. Jättemånga människor inom basketen har hört av sig under den här tiden och det har gett mig så mycket kraft.
Hur ser du framåt efter det som hänt?
– Jag ser inte bara en dag framåt men ställer mig ofta frågan hur vill jag leva resten av mitt liv? Där är familjen, vänner och arbetskompisar viktiga. Jag vill förstås tillbaka till arbetet på Luleå kommun. Jag har pratat med basketförbundets sportchef Lasse Johansson och frågade om han vill ha tillbaka en sjuk gammal gubbe? Det ville han och det känns jätteroligt.