De lediga parkeringsfickorna är lätträknade.
Caféägaren Gabi Kouri tar cigarett med kaffet och vågar hoppas på mycket besökare i sommar – trots det skakiga läget i världen.
– Jag öppnade 3 april. Det är lite tidigare än vanligt, men det är ju så fint väder, säger han.
En gäst hälsar med en nickning, knallar bort ett par meter greppar en boll och en klubba för att nöta på filtunderlaget.
Bangolf, motionsspår, mountainbike, utegym och äventyrsbana.
Vrinneviskogens utbud är en del av attraktionskraften. Att det är en cykeltur på tio minuter från stadskärnan en annan.
Döma av aktiviteten som råder håller inte virusutbrottet folk hemma.
Tvärtom.
– Jag tränar inte på gymmet längre, utan går hit i stället. Jag lyssnar på vad som sägs, försöker vara försiktig och gör inget som inte rekommenderas. Jag tränar mycket, sju dagar i veckan, säger Georges Chamaly innan han kör igång bröstövningen.
Ektorpsringen passar på att ha utflykt och barnen löper förbi på energiska ben.
– Jag upplever inte att de är oroliga, säger läraren Jesper Jonsson.
Makarna Olle och Lisbeth Lindberg befinner sig båda i den så kallade riskgruppen. Att komma ut på en skogspromenad ser båda snarare som ett måste än en risk.
– Vad ska man göra? Sitta hemma hela tiden är inget bra. Vi måste ut, säger Lisbeth.
Byta bostaden i Vilbergen mot skogen skingrar tankarna.
– Det är många som sitter ensamma hemma, vi har varandra och det är en trygghet. Man vet ju inte hur länge det här kommer pågå och det är jobbigt men vi känner oss friska, säger Olle.
Arbetskollegorna på Luftfartsverket Inger Nordin, Nadia Devrient och Annette Sahr passar på att motionera och ta en promenad på lunchen.
Samtalsämnet är oundvikligt, menar de.
Det är våren när en hel värld skakas av coronaviruset.
– Känslan är att alla kommer få det förr eller senare. Förhoppningsvis får man det senare, säger Inger Nordin.
– Man undrar ju hur det kommer bli efteråt, när det lagt sig. Hur kommer världen se ut och hur kommer det påverka oss?. Det är sådana saker man funderar på, säger Nadia Devrient.
Efter att ha jobbat natt väljer industriarbetaren Björn Eriksson att ta en joggingtur.
– Jag känner mig inte så rädd, men försöker hålla distansen och röra på mig när jag hinner. Det är alltid skönt att komma ut hit, säger han.