Yxbacken tar du dig oftast an nedför, med skidor. Nu var det uppför som gällde.
På 350 meter uppförslöpning skulle deltagarna avverka cirka 100 höjdmeter – fem gånger.
Det kräver sina lungor, pannben och benstyrka.
Runt 300 deltagare fanns med när Yxbacken Extreme Challenge hade premiär under lördagen. Bara att delta imponerar och du fick genomföra hur många varv du ville.
Tävlingsklassen var dock fem varv och snabbast av herrarna var orienteraren Algirdas Bartekvicius från IK Akele. Han gick ut starkt, tog täten direkt och när man tänkte att han skulle börja krokna tuggade han bara vidare.
35.22 var en högoktanig tid. Tiderna för tvåan, John Gruväng från Mikkeler Running Club, och Mats Röjgård, OK Kolmården, var 38.08 respektive 40.15.
– Ärligt talat, själva backen är ju mardrömmen liksom. Men jag var imponerad av allt folk, speciellt de som själva sprang, som hejade på mig. Det var verkligen motiverade, säger Algirdas Bartekvicius.
Algrirdas hade ingen tidigare erfarenhet av en liknande tävling.
– Det var första gången det var så här extremt. Men som orienterare har jag lite som min vardag att springa upp och ner i skogen när det är mjukt och stenigt. Det ger ju mig en fördel mot andra här, säger Bartekvicius.
Du fick hyfsat grepp i backen?
– Ja, absolut. Jag har speciella orienteringsskor med metalldubb. Det gav mig bra grepp.
På damsidan var det heller inget snack om vem som var bäst. Yoie Bohlin, bördig från Åtvidaberg, genomförde sträckan på 39 minuter och sex sekunder. Andrea Svensson, Tisaren, och Elin Arshi, Tjalve, tog övriga pallplatser med tiderna 42.55 och 50.16.
För Yoie Bohlin var den knalltuffa terrängen inget nytt.
– Jag är väldigt van. Jag kände mig hemma. Jag har sprungit i Hammarbybacken och Åreskutan. Just nu tävlar jag i hinderbana där det är mycket backar och lera. Jag trivs med detta, säger Bohlin.
Hur krävande var Yxbacken jämfört med andra du upplevt?
– Det tog mycket på rumpan. Jag var tvungen att ta lite längre steg i början eftersom det var lite trångt i backen. Jag är van att trippa.
Hur kändes kroppen inför femte och sista gången du skulle besegra backen?
– Jag kände att det var bra att det var sista gången (skratt). Det här är en helt annan sak än att springa platt. Går du in i väggen, så går du in i väggen.