Tjalves långlöpare fortsätter att springa bra ute i Europa.
I Malaga i december satte Elmina Saksi ett nytt präktigt personligt rekord på 2:50:15 och när 41-åringen ställde upp i Runtalya Marathon i Turkiet i söndags så var det ingen som kunde matcha Norrköpingstjejen.
Segertiden i Antalya landade på 2:59:01. "Okej, men inte så mycket mer", enligt Saksi själv.
– Det var en tung dag, benen var trötta från start men alla vilda hundar gjorde att jag fick in några fartökningar. En del gick till attack men jag slapp undan, säger hon strax efter att planet från Istanbul landat på Arlanda.
Vildhundar?
– Ja, haha. Det var inget som jag var förberedd på direkt. Det var lite obehagligt faktiskt. De var en klunga med löpare som omringade mig så jag var skyddad på det sättet, men några av hundarna upplevde jag som aggressiva. En löpare började att skrika tillbaka och då nafsade en av hundarna mot oss.
Hur var det?
– Jag har respekt för stora lösa hundar. Jag var inte rädd så, men jag hade ingen aning om att det skulle vara så många längs banan, säger Saksi.
Loppet som gick längs Turkiets kust, 21 kilometer fram och tillbaka samma slinga, lockade inte många åskådare i regnet.
– Det pratades om att det skulle bli spöregn, men det var perfekt väder för löpning. 12 grader och relativt vindstilla, fortsätter Elmina som nu har 22 maratonlopp i ryggsäcken.
Den här gången blev det mer en spontan anmälan.
– Det blev klart först i onsdags att jag skulle åka. Det var bara sluta träna och börja äta, säger Saksi och skrattar.
Det var ingen lättsprungen bana där det bland annat väntade en kilometer lång uppförsbacke efter 27 kilometer.
– Då är man redan rätt så trött. Det känns lite overkligt att jag kunde vinna det här. Jag förstod, baserat på tidigare års vinnartider, att det fanns en chans att vinna. Jag har vunnit tre i år i rad i Jönköping och Ölands Marathon men det här är första gången jag vinner utomlands och det känns stort, summerar Elmina Saksi.
Vad väntar nu?
– Berlin halvmaraton i april. Formen är god, men jag kanske skulle behövt förbereda mig lite bättre till det här loppet. I alla fall med något eller några tre-timmarspass tre veckor innan. Det hade varit skönt att ha med sig mentalt, men det är en styrka att kunna vinna ändå tycker jag.