Alla vet att löpning kräver mycket av hjärtat, lugnorna och benen.
Men något som absolut inte får glömmas bort i sammanhanget är det som pågår under kraniet: det mentala.
Fråga bara löparesset Marcus Åberg. Han vet allt om det där. 31-årige Åberg är tillbaka i Tjalve IF och tränar hårt. Extra fokus kan läggas på träningen nu när coronamisären sätter stopp för alla tävlingar.
Vi träffade Marcus Åberg utanför Tjalvestugan en lördagseftermiddag i början av april. Vad han hade gjort på förmiddagen?
Sprungit, så klart.
Hur mycket plågar du dig själv?
– Jag måste ju plåga mig själv när jag kör som hårdast. Det är egentligen inför tävlingar jag kör väldigt hårt. Nu handlar det mest om att hålla kontinuitet i träningen, men det kräver att jag har ett starkt psyke. Jag får inte vika ner mig. Det är bara att tugga på.
Marcus Åberg har den senaste tiden tränat varje dag, inte sällan dubbla pass, som brukar ge mellan 14 och 16 mil per vecka. Framöver kan det bli att en vilodag slängs in.
– Det känns inte så jobbigt. Jag är så inne i allt det här och har successivt byggt upp en mängd. Det ger ju extra motivation när jag märker att jag utvecklas, säger Marcus Åberg.
Ett exempel på ett typiskt hårt pass: 2x3 000 meter, 3x2 000, 5x1 000, 6x 500. Totalt 20 kilometer på bana där ska det gå successivt snabbare från 3,18 minuter per kilometer som det inleds med. Mellan intervallerna är det två minuters vila. Testa det där på egen risk.
Ett exempel på ett typiskt lätt pass: 50 minuters återhämtning utan ett distansmål. Kilometerfarten brukar vara 4,10–4,20 minuter per kilometer.
– Jag tycker att det är lättare att ladda inför ett tuffare pass. Då vet jag att nu ska det kännas. Då krigar jag igenom det. Det är jobbigare när jag ska ut och jogga tio kilometer som ska gå lugnt. Det är ju mer utfyllnadspass, där man kan känna att det bara ska klaras av. Jag jobbar mycket med att bryta ner mina pass i delar, säger Marcus Åberg.
Åberg har länge hållit en hög nivå. De senaste åren har han höjt sin kapacitet ett par pinnhål till – och strävar mot att förbättra sig ytterligare. Distanserna han tränar mot nu är 10 000 meter på bana och framför allt halvmaraton (2,1 mil).
Två sträckor som kräver sin löpare.
Och ett starkt psyke.
– Jag skulle säga att löpning handlar över 50 procent om det mentala, säger Marcus Åberg.
Är det bäst för dig, när du springer, att tänka så lite som möjligt?
– Det handlar om att försöka hitta något positivt hela tiden. Jag har läst mycket om Eliud Kipchoge (världsrekordinnehavare på maraton). Han ler varje kilometer under ett maraton. Varför ska man det frågar man sig? Men det ska göra att man tänker mer positivt och kan springa bättre. Det är ju ett mentalt spel under loppen också. Om du möter någon som ler hela tiden, så blir det jobbigt för dig. Speciellt om du själv är lite sliten.
Den där leende-grejen kanske är något att ta efter för dig?
– Jag har försökt att jobba med det faktiskt, på halvmaran. Men sen glömmer jag bort det när jag blir för trött (skratt). Då fokuserar jag bara på att ta mig i mål.
Marcus Åberg lider inte nämnvärt av uteblivna tävlingar under våren. Han ser det som en god möjlighet att slipa på saker och ting under träningspassen. Dialogen med tränaren Christian Mundt är ständigt pågående.
– Han tycker nog att jag är lite väl med att sitta och räkna. Jag vill veta varför jag ska göra alla grejer. Nu har han stenkoll på vad jag behöver, men jag mår bättre av att veta anledningarna till att upplägget ser ut som det gör de olika veckorna. Det gör det lättare för mig att ge mig ut och träna, i stället för att bara göra det, säger Åberg.
Du har ett heltidsjobb och en fru. Hur får du ihop livspusslet med tanke på all den tid löpningen sväljer?
– Jag hinner med en hel del faktiskt. Det handlar mycket om planering. Min fru springer också, kanske tre gånger i veckan. Hon kör även yoga, som jag kanske också borde köra, och då passar jag på att springa när hon är iväg på såna saker. Vi har alltid hela lördagseftermiddagen och nästan hela söndagen fria att hitta på grejer. På ett sätt tycker jag att det är skönt att jobba som vanligt också. Visst, tankarna på att bli proffs har funnits, men det skulle kunna göra mig rastlös ibland kan jag tänka mig.
Har hon försökt att få med dig på yoga-tåget?
– Ja, faktiskt. Min tränare också. Det är då jag kan skylla på att jag inte har tid (skratt).
Marcus Åberg fick ett tidigt kvitto på att han är på rätt väg den här säsongen. I februari slog han till med 1.06.46 på ett halvmaraton i Barcelona. En stark tid för att vara så tidigt på året.
I förra helgen var tanken att han skulle försöka putsa den tiden på ett nytt lopp i Berlin, men så blev alltså inte fallet.
Vad har du för målsättning tidsmässigt i år?
– På halvmaran skulle jag vilja närma mig ner mot 1.05. I alla fall under 1.06 till att börja med för att sedan fortsätta jobba nedåt. Jag tror att bara jag kommer över den där spärren vid 3.10-fart per kilometer, så kan det nog lossna ganska fort. Det är en barriär att ta sig förbi. På 10 000 meter skulle jag vilja gå under gränsen på 30 minuter. Jag har gjort 30.24 tidigare.
Intervjun på en bänk i Vrinneviskogen lider mot sitt slut. Vi knäpper några bilder innan våra vägar skiljs åt. Marcus Åberg promenerar inte iväg – han joggar.
Bli inte förvånad om du ser honom springandes på promenaderna, kring Himmelstalund eller i trakterna kring Fyrby.
Bli heller inte förvånad om han når sina mål 2020.
Den mentala styrkan har han definitivt.