"Det är staden jag är uppväxt i. Här har jag gjort lite bus och sånt", säger Emil Millán de la Oliva om att löpa i Norrköping.
Etiopiern Yetsedaw Minales banrekord på 29.37 sattes 2016 har stått sig stadigt sedan dess.
Helt enkelt för att det är riktigt bra.
Nu har en överman putsat till det.
Hemmasonen Emil Millán de la Oliva slog till med 29.33 efter en rasande snabb inledning.
Sekunden innan målgång kollade han upp på klockan som tickade, log brett när han kunde konstatera att uppdraget var slutfört och studsade över mållinjen.
– Riktigt skönt att klara min målsättning. Jag tänkte öppna första varvet jävligt hårt så att jag hade lite marginal. Jag hade väl 20 sekunder ner efter första varvet, säger Emil Millán de la Oliva.
Emil Millán de la Oliva sken ikapp med kvällssolen.
Emil Millán de la Oliva hade all anledning att dra på smilbanden.
Kände du nån gång efter loppet att du öppnade lite för hårt eller var det kontrollerat rakt igenom?
– Ja, redan efter fyra kilometer kände jag att det här kommer bli jobbigt. Med backarna runt strömmen.
Men Emil Millán de la Oliva hittade kraft i lungor, ben och huvud som räckte hela vägen.
– Mentalt är det inte så jobbigt. Jag ser inte smärta som en dålig grej. Jag tar det positivt och tänker att om jag jobbar hårt så blir det bra, säger fartfantomen som alltid njuter av att springa i Norrköping:
– Hemmaplan för mig. Det är staden jag är uppväxt i. Här har jag gjort lite bus och sånt, det finns lite minnen.
Hade det varit en besvikelse om du inte tagit rekordet?
– 100 procent. Det hade inte varit kul.
Du fick löpa väldigt mycket ensam?
– Det är meningen att knäcka motståndarna i början vet du. Jag vet att jag är stark. Jag öppnade första varvet som en galning egentligen. Jag hade under 2.40 första kilometern, 2.38 eller nånting, så det är liksom världsrekordfart första kilometern. Jag bara spurtade liksom och sen när jag var själv så kunde jag kontrollera mer.
Kände du att rekordet var i hamn när du svängde upp på spurten från Södra promenaden?
– Jag tänkte det först, men kände att fan, jag får spurta ändå de sista hundra meterna, svarar Emil vars nästa mål är ett nytt svenskt rekord på halvmaraton i Valencia.
Anastasia Denisova har tidigare segrat i Finspångs stadslopp.
Frida Michold, IK Akele, vann damernas fem kilometer.
Akele vann även herrarnas fem kilometer genom Fredrik Johansson.
På damsidan hade Anastasia Denisova också som mål att ta banrekord. Han var dock aldrig nära och landade på tiden 34.40. 33.36 står sig minst ett år till.
Denisova gjorde dock en strong insats med tanke på förutsättningarna när hon deltog i stadsloppet för första gången.
– Det var jättetufft i dag. Jag chansade lite. Jag var på träningsläger i Schweiz och sprang ett trail-lopp över 30 kilometer där, på 2 000 meters höjd. Det var tio dagar sedan, men det satt nog i. Jag hade ont i knän och nässelutslag, säger Anastasia som dock inte tänkte tanken att kliva av trots att det var betungande mentalt.
– Det var kul att slå Hanna (Lindholm) i alla fall. Jag gillade banan här. Det är lättlöpt och fint för det mesta, men backen (Källvindsgatan) sliter.
Totalt i alla klasser, vuxna som barn, deltog 1 600 i årets arrangemang.