Angelica Forsberg: Vem riskerar livet för dig idag?

Arbetsmiljöverket ställer nu krav på att hovslagarutbilningen vidtar åtgärder, annars riskeras vite eller förbud. 

Jag frågar mig om Arbetsmiljöverket verkligen har sina fötter förankrade i samma jord som vi vanliga hästmänniskor. 

Missförstå mig inte. Arbetsmiljöarbete är viktigt. Otroligt viktigt. Vilket jag också tycker att Arbetsmiljöverkets arbete är. Men det är inte bara på skolorna olyckor kan hända. Det riktiga arbetsmiljöarbetet borde ske ute på gårdarna. Hur ska det hjälpa att utbildningen, som redan har bra uppbindningplatser, bra ljus samt en enorm kompetens, förbättrar sin arbetsmiljö ytterligare, när verkligheten utanför är livsfarlig? 

En hovslagare undertecknad pratat med beskriver det som otroligt viktigt att verket ställer krav för att i sin tur få stallägare att värdera de investeringar som krävs för att göra arbetsmiljön säker för hovslagarna. Hen beskriver också arbetet på gårdarna som 10 000 gånger farligare än det som sker på skolorna. ”Allt eftersom hästen gått från arbetsredskap till förvuxet marsvin i folksyn och raserna som används är större och nervigare har miljön blivit farligare. Vårt förhållande till djuren har satt djuren i framsätet och yrkesutövarna på en släpkärra bakom”, kommenterar den yrkesverksamma hovslagaren. 

Idag är verkligheten att en hovslagare - som är egenföretagare - måste verka och sko ett visst antal hästar per dag för att klara ekonomin. Verkligheten för egenföretagare är otroligt tuff, som det är. Lägg därtill risken att skada sig allvarligt och i värsta fall kroniskt med smärtor och inkomstbortfall som följd. Varje dag. Det är en kalkylerad risk man tar för att jobba med det här yrket.

Vi hästägare förväntar oss att hovslagarna villigt ska ta den smällen. Men är det verkligen en självklarhet? Jag tycker inte det. Inte minst då det tycks vara mer regel än undantag att hästar inte står still, är stökiga eller rent av farliga. Allt medan hästägaren står bredvid och anser att det är hovslagarens problem att lösa. Inte helt rätt om du frågar mig. Jag säger inte att alla hästägare resonerar såhär, men det är dessvärre inte heller ovanligt. 

Det finns lugnande att ge stökiga hästar vid skoning, det är sant. Dessa lugnande preparat kan man antingen ge i munnen eller intravenöst eller i en muskel. Det enda preparat som får ges av hästägare eller hovslagare utan att veterinär är på plats ges i munnen. Det finns flera problem med det. Dels kan man nämna en verkningstid på minst 30 minuter. När det väl visar sig att hästen måste sederas ska alltså hovslagaren ha avsatt tid för att stå och vänta medan preparatet verkar – i bästa fall. I värsta fall sväljer hästen medlet och effekten uteblir helt. Men även om medlet fungerar, vem ersätter hovslagaren för den förlorade tiden? Inte hästägaren i alla fall. Det är en sak som är säker. 

Säg att hovslagaren har åtta hästar på en dag plus restid. Det är lätt att räkna ut att det inte hade varit möjligt att vänta 30-45 minuter på alla kunder, utan att jobba dygnet runt.  

Det kan tyckas märkligt att det 2020 inte finns en tilläggsutbildning som gör att hovslagare får sedera. DET om något hade kunnat trygga arbetsmiljön för ett av världens farligaste yrken. Det torde åtminstone vara mycket mer effektivt än lysen och uppbindningplatser på en yrkeshögskola.