Fullsatt, laddat och spänt på läktarna. Avslutningen var helnervig på och utanför plan. Båda lagen missade sina avslut/fumlade bort bollen under de första tre minuterna av den sista perioden.
Jag kan inget om basket. Men jag älskar sportens format; 24-sekunders anfall avlöser varandra i en strid ström. Vänlig stämning, artister på plan, artister som coacher, artister som domare, artister som torkar svett, artister som speakers, artister som sköter musiken och artister i publiken som klappar och stampar så det dånar när hemmalaget Dolphins försvarar sig.
Första gången jag såg Dolphins herrar ta guld var 2010. Jag hade varit uppe i Hudiksvall och talat på ett socialdemokratiskt förstamajmöte mitt på gågatan i stan. När allt var klart så kastade jag mig in bilen körde det fortaste jag kunde E4:an söderut. I Uppsala hoppade ett av barnen in i bilen och tog över ratten och körde så fort det gick på väg 55 ner mot Peking. En kvart före matchstart parkerade vi på gräsparkeringen vid Norrköpings mässområde och småsprang mot det då ganska nybyggda Stadium Arena. Det var ganska kallt den där första maj 2010.
Men det var det inte lördagen den 18 maj 2024 då jag hade lyckan att se Dolphins herrar ta guld för andra gången. (Dolphins har tagit många guld även då jag inte har varit där. Det ska sägas för tydlighets skull) Jag cyklade hem från matchen, svettig av allt klappande, ropande och av all nervositet, i mycket lätta kläder.
Finalen går i bäst av sju matcher. Inför matchen mot Borås den 18 maj ledde Dolphins med 3 segrar mot 1 för Borås. Segern inför ett fullsatt Stadium Arena den 18 maj innebar ointagliga 4-1 för Dolphins. Och därmed var guldet bärgat till Norrköping ännu en gång; faktiskt fjärde året i rad som Dolphins herrlag tar hem SM-bucklan.
Basketspelare i Sverige lever nog i allmänhet inga lyxliv. En del av spelarna är amerikaner men påfallande många kommer från Dolphins egen verksamhet, nån har sitt ursprung i KFUM Linköping och Dolphins kapten Tim Schüberg (som verkligen imponerade på mig) är född i Vällingby 1985.
Jag har förmånen att se några av spelarna i Dolphins nästan varje dag. I vart fall de dagar då jag äter lunch på restaurang Hantverkaren som har sin servering i samma fastighet där både Folkbladet och NT har sina redaktioner. Hantverkaren är en av Dolphins alla sponsorer och en del av sponsorskapet består i - som jag har förstått det - att ett antal spelare kan äta fria luncher på Hantverkaren. Det är kul att se dem komma in i matsalen.
Många är mycket långa - även om Tim Schüberg bara är tio centimeter längre än mig - och de backar gärna; tar en portion till. Var och en som sett en basketmatch som den final jag precis sett förstår att intensiteten i matcherna tar mycket energi som behöver laddning i form av stora portioner av näringsrik mat.
Artisteriet och vänligheten är det som gör mig mest glad i basketen. Spelarna i laget stöttar oavbrutet varandra med handklappar/high fives och low fives. Och innan matchen börjar är det handklappar/low fives och lätta kramar mellan spelarna i båda lagen. De är proffs, de vill vinna för sitt lag och för sin publik och sina sponsorer. Men de har inget att vinna på att filma, fula och fejka visavi spelare i andra lag.
Därför känner jag mig så skönt tillfreds när jag skriver dessa rader nån timme efter att slutsignalen ljudit och det stått klart att Dolphins besegrat Borås basket i SM-final. I kväll var artisterna i Norrköping bättre än artisterna i Borås. Vänligheten vann; vem som än vann. Sånt gillar jag.