Tre allsvenska poäng.
Det var ett tag sedan IFK Norrköping kände den ljuva smaken.
20 juli närmare bestämt.
Tiden efter 4–2-segern hemma mot Elfsborg har det har varit väldigt sparsamt med glädjeämnen och manager Janne Anderssons mest påfrestande period i klubben.
I takt med alla smällar, förluster och motgångar klev ”Peking” ut med ryggen mot väggen och på fel sida nedflyttningsstrecket mot BP.
Det låg tidig höstångest i luften över Nya Parken.
En ny plump mot allsvenskans hopplösa jumbo hade varit mer än vad IFK hade klarat av.
Femte raka förlusten och det här unga laget hade satts på sitt livs tuffaste test i jakten på förnyad allsvensk status. Vad gör Janne Andersson i det läget?
Byter målvakt.
Självskrivne David Mitov Nilsson, den uttalade ettan, fick snällt sätta sig på bänken och in kom i stället Marcus Sahlman i sin första A-lagsmatch på nästan ett år.
Gambling? Kanske. '
Men också ett sätt av Janne Andersson att visa egna laget och fansen att det är dags att vända en trend som pekar rakt ned i superettan.
Att det var dags att vakna.
Med Sahlman mellan stolparna och taktiska order att lyfta rakare och längre fick IFK Norrköping sin efterlängtade trepoängare men den största skillnaden mellan bottenlagen igår var Arnór Ingi Traustason.
Islänningen smekte på bästa Martin Smedberg Dalence-manér in inläggen som Alhaji Kamara (klar offside) och Emir Kujovic avslutade med pannan.
Traustason hann också med att pricka ribban innan han dräpte in 3–1 med en sträckt vrist. Där och då var saken klar.
IFK skaffade sig själva andrum i den höstrysare som väntar.
Två sköna placeringar, förbi Mjällby och Falkenberg, i tabellen men viktigast av allt: känslan av att vara vinnare är tillbaka.
Det här var den ”enklaste” matchen som Kamraterna kommer att få i den nervladdade slutspurten.
Derbyt mot Åtvidaberg nästa blir en försmak av alla de inslag som väntar säsongen ut.
Kamp, krig och närkamper som alla är lika viktiga.
Janne Andersson var både lättad och glad men betonade också smart att det var tre poäng mot BP. Inte mer. Det är en lång väg kvar.